Twicy, hästen med ett stort hjärta.
Twicy som det står i hennes papper men vi kallar henne Twixy.
Twixan är född 1995 och är alltså 15 år. Jag minns första dagen då jag red henne,
Det var jag, Caroline och Andrea som red ut en lång runda. Jag hade Lana, Carro hade Twixan och Andrea hade Phnissa.
Hästarna var helt galna och ville bara galoppera. Vi var på en ödeväg typ och la ut några grenar som låg ungefär på 80. Vi hoppade över de o sen så fick vi en galen idé att hoppa utan att hålla i sig i manen och tyglar. Tror ni inte att Lana gör ett gigantiskt hopp?
JORÅ, den lilla ponnyn kan hoppa än idag :)
Och jag blev så ledsen så vi bytte häst. Först red Andrea Lana och Carro Phnissa och jag Twixan.
Twixan bara drog, gick inte på tygel överhuvudtaget (absolut inte Carros fel. Twixan trivdes bara inte på Nääs. CARRO RIDER BÄST!) och jag blev rädd och ville byta igen. Så det slutade med att Carro red Lana, Jag Phnissa och Andrea red Twixy.
Och några dar efter vi hade ridit så frågade mamma om jag ville träna Twixy för Sandra, dressyr ...
Och jag red så gott jag kunde, men precis som alla andra mindrebarn så hade jag inte mycket till ben. Men det gick faktiskt riktigt bra. Jag fick sen hoppa ett hinder på 70. Hon hoppade av jätte stort tyckte jag eftersom jag var van vid Lanas lilla omtramp.
Men jag var helt såld på henne. Och sen frågade de om vi ville köpa henne? Javisst, men det är ju bara det att vi köpte häst förra året och vi kan ju inte köpa en ny igen. Och ägaren sa att vi kunde ha henne på avbetalning. Och det blev ju så då. Det var början av året 07. Och såhär var hon då.
Odräglig i boxen, vände rumpan till en och gav en bitchblickar om du borstade henne under magen och du fick inte komma nära henne i hagen.
Och jag tror jag inte har slitit så mycket som jag gjorde då.
jag mena, hon kunde inte flytta för skänkeln och inte gå på tygel. Men vi kämpade på,
blod, svett och tårar och självklart skratt och leenden.
Och jag kom ihåg att det var en dag då mamma skulle rida Bart och jag Twixy och jag inte orkade med Twixy. Alltså att hon var för pigg och spjänade emot, så mamma och jag bytte häst. Det första mamma sa
"-sicken cementgris"
Stel som bara den var hon, då red vi dressyr nästan varje dag och det gjorde resultat. Och vi klättrade i hoppningen startade dressyr med goda resultat. Hoppade terängg hemma i skogen.
En riktigt allround ponny blev det. Och det är hon fortfarande min stjärna.
Den 15 november 2008 fastnade Twixy i staketet och brände upp benet. Vi fick åka till Skara och de var helt hundra på att hon skulle bli bra igen, Men Twixy fick stå där i lite mer i 4 veckor. Då blev hon lite sur och byggde en mur runt sig och inga vuxna fick komma nära. Hon accepterade de men hon gillade de inte som hon brukade göra. Men när jag kom in i boxen var det liksom som hon sa
"-åh, är du här? Ska jag få komma hem nu?"
jag skrattade och hon la sitt huvud mot min axel, en obeskrivlig känsla. Men hon fick inte gå ut i hagen eller promenader förrän februari 2009 om jag minns rätt. Och vi åkte på återbesök och läkarna kom springades fram och kramade twixy och de kollade på såret och de tyckte de läkte jätte fint. Vi började sätta igång Twixy långsamt. Byggde upp muskler och allt igen. Hon blev friskförklarad och jag var gladast än gladast!
Nu hoppar vi L:B-L:A och L:A+5. Tävlar inte dressyr men rider det regelbundet hemma. Och nu är hon världens snällaste, Du kan krama om hennes rumpa utan att hon göra något. Hon kommer springades till dig i hagen, gnäggar varje gång du kliver in i stallet. Hon är så gullig så det finns inget ord för henne.
Sen så var jag tvungen att fokusera på dem andra hästarna och Twixy gick så jäkla bra. Men så var det en familj som står oss nära. Amanda och Katarina. De skulle låna Twixy i DIV2 och vi lämnade Twixy till dem en månad innan tävlingen så Amanda skulle lära knapparna på henne. Och deras första start för första gången hamnade de precis utan för placering Och det var lagtävling och då var de också nolla och i omhoppningen minns jag inte hur det gick ;) Men jag hjälpte henne på framhoppningen och de passade så bra ihop så jag va mållös.
och Katarina har Twixy än och Twixy trivs så bra där så vi har ingen brådska att ta hem henne. För lilla Twixan får så mycket kärlek där.Och jag träffar ju henne rätt ofta och jag kommer göra det nästa vecka så jag är glad :D
JAG ÄLSKAR DIG NU OCH FÖRALLTID MIN ALLDELES EGNA STJÄRNA,
född till stjärna och dör som en legend i allas hjärtan.
Såret osv Skara. när hon var skadad.
Och nu hoppar hon över 1 m utan problem.
Twixan är född 1995 och är alltså 15 år. Jag minns första dagen då jag red henne,
Det var jag, Caroline och Andrea som red ut en lång runda. Jag hade Lana, Carro hade Twixan och Andrea hade Phnissa.
Hästarna var helt galna och ville bara galoppera. Vi var på en ödeväg typ och la ut några grenar som låg ungefär på 80. Vi hoppade över de o sen så fick vi en galen idé att hoppa utan att hålla i sig i manen och tyglar. Tror ni inte att Lana gör ett gigantiskt hopp?
JORÅ, den lilla ponnyn kan hoppa än idag :)
Och jag blev så ledsen så vi bytte häst. Först red Andrea Lana och Carro Phnissa och jag Twixan.
Twixan bara drog, gick inte på tygel överhuvudtaget (absolut inte Carros fel. Twixan trivdes bara inte på Nääs. CARRO RIDER BÄST!) och jag blev rädd och ville byta igen. Så det slutade med att Carro red Lana, Jag Phnissa och Andrea red Twixy.
Och några dar efter vi hade ridit så frågade mamma om jag ville träna Twixy för Sandra, dressyr ...
Och jag red så gott jag kunde, men precis som alla andra mindrebarn så hade jag inte mycket till ben. Men det gick faktiskt riktigt bra. Jag fick sen hoppa ett hinder på 70. Hon hoppade av jätte stort tyckte jag eftersom jag var van vid Lanas lilla omtramp.
Men jag var helt såld på henne. Och sen frågade de om vi ville köpa henne? Javisst, men det är ju bara det att vi köpte häst förra året och vi kan ju inte köpa en ny igen. Och ägaren sa att vi kunde ha henne på avbetalning. Och det blev ju så då. Det var början av året 07. Och såhär var hon då.
Odräglig i boxen, vände rumpan till en och gav en bitchblickar om du borstade henne under magen och du fick inte komma nära henne i hagen.
Och jag tror jag inte har slitit så mycket som jag gjorde då.
jag mena, hon kunde inte flytta för skänkeln och inte gå på tygel. Men vi kämpade på,
blod, svett och tårar och självklart skratt och leenden.
Och jag kom ihåg att det var en dag då mamma skulle rida Bart och jag Twixy och jag inte orkade med Twixy. Alltså att hon var för pigg och spjänade emot, så mamma och jag bytte häst. Det första mamma sa
"-sicken cementgris"
Stel som bara den var hon, då red vi dressyr nästan varje dag och det gjorde resultat. Och vi klättrade i hoppningen startade dressyr med goda resultat. Hoppade terängg hemma i skogen.
En riktigt allround ponny blev det. Och det är hon fortfarande min stjärna.
Den 15 november 2008 fastnade Twixy i staketet och brände upp benet. Vi fick åka till Skara och de var helt hundra på att hon skulle bli bra igen, Men Twixy fick stå där i lite mer i 4 veckor. Då blev hon lite sur och byggde en mur runt sig och inga vuxna fick komma nära. Hon accepterade de men hon gillade de inte som hon brukade göra. Men när jag kom in i boxen var det liksom som hon sa
"-åh, är du här? Ska jag få komma hem nu?"
jag skrattade och hon la sitt huvud mot min axel, en obeskrivlig känsla. Men hon fick inte gå ut i hagen eller promenader förrän februari 2009 om jag minns rätt. Och vi åkte på återbesök och läkarna kom springades fram och kramade twixy och de kollade på såret och de tyckte de läkte jätte fint. Vi började sätta igång Twixy långsamt. Byggde upp muskler och allt igen. Hon blev friskförklarad och jag var gladast än gladast!
Nu hoppar vi L:B-L:A och L:A+5. Tävlar inte dressyr men rider det regelbundet hemma. Och nu är hon världens snällaste, Du kan krama om hennes rumpa utan att hon göra något. Hon kommer springades till dig i hagen, gnäggar varje gång du kliver in i stallet. Hon är så gullig så det finns inget ord för henne.
Sen så var jag tvungen att fokusera på dem andra hästarna och Twixy gick så jäkla bra. Men så var det en familj som står oss nära. Amanda och Katarina. De skulle låna Twixy i DIV2 och vi lämnade Twixy till dem en månad innan tävlingen så Amanda skulle lära knapparna på henne. Och deras första start för första gången hamnade de precis utan för placering Och det var lagtävling och då var de också nolla och i omhoppningen minns jag inte hur det gick ;) Men jag hjälpte henne på framhoppningen och de passade så bra ihop så jag va mållös.
och Katarina har Twixy än och Twixy trivs så bra där så vi har ingen brådska att ta hem henne. För lilla Twixan får så mycket kärlek där.Och jag träffar ju henne rätt ofta och jag kommer göra det nästa vecka så jag är glad :D
JAG ÄLSKAR DIG NU OCH FÖRALLTID MIN ALLDELES EGNA STJÄRNA,
född till stjärna och dör som en legend i allas hjärtan.
Såret osv Skara. när hon var skadad.
Och nu hoppar hon över 1 m utan problem.
Kommentarer
Trackback
