En vacker saga
Ni ska nu få ta del av en helt fantastisk saga, som inte liknar någon annan för den här har inget lyckligt slut tillsammans.
I slutet av 2010, i november så provred jag en D-ponny som var väldigt speciell. Hetsig, stressade upp sig lätt, älskade att hoppa och otroligt känslig.
Jag behövde en D-ponny och Ubbe kom in i rätt tid. Den här hästen har gått 125 cm 2007 men därefter är det ingen som har lyckats komma upp på den höjden igen.
När jag red han första gången var det kaos men ändå inte. Skritten och traven gick jättebra men galoppen gick snabbare och snabbare. Men ägarna gav mig en chans och jag red han flera gånger under 2010 året, i hemlighet. Vi gick inte ut med något då vi inte visste om jag och Ubbe skulle fungera. Men galoppen gick riktigt bra och vi kunde även hoppa en bana utan problem. Efter några månader, vid sportlovet 2011 hämtade vi hem han. Jag visste att detta var en häst som jag, bara jag kunde få på min sida. Fick jag han på min sida, skulle jag ha en bästavän föralltid.
Vi tränade för Anna E flertal gånger och hon tyckte att detta såg lovande ut. Första tävlingen gjorde vi tillsammans på Alingsås i början 2011, Lb och Lb+5 (1m och 105cm) Vi var nolla över hinder men han stannade flera m innan hindret och backa, han ville till utgången. Men vi kom runt på 4 fel och placering trots det.
Ägarna sa att det har hänt innan, att vi skulle traggla vidare. Så det gjorde vi, tillsammans. Här emellan, de månader jag inte beskriver så tydligt för er, gav mig mest. Jag hade hittat en häst som inte var som någon annan häst jag har haft, han var så speciell.
Det gick bättre och bättre på träningarna. Jag plocka bort gramanen på träningar och han skötte sig ännu bättre. Jag red aldrig på hjälptyglar hemma, han gick bättre utan. Vi lekte runt på LB/LB+ och tillsammans hoppade vi DIV1 2011, vi var en av de säkra ryttarna. 15 maj var det ett kvitto på att allt slit vi la ner, alla träningar vi har tragglat runt på gav resultat.
15 maj var det finalen i DIV1 på Bollebygd, jag skulle debutera LA, 110cm!
I förklassen sa jag att jag skulle ta det lugnt i omhoppningen, men vi fick till klockrena svängar och det blev vinst.I våran debut i LA!
I laget hängde det på MIG och UBBE om vi skulle gå vidare till omhoppning och fightas om elitplats. Och vi går in och jag har nog aldrig vart så nervös innan så som jag var mot det sista hindret i lagklassen, men vi nollar en LA bana igen. I omhoppningen red jag runt, jag behövde endast gå nolla och jag skulle vinna induviduellt och laget skulle vinna. Vi går in och vinner allt, verkligen allt.
Vi vann förklassen, vi vann lagklassen indu, vi vann för dagen med laget och vi vann totalt med laget. Därmed fick vi en elitplats!
Det kändes så klockrent. Vi tävlade runt på Lb och La nivå, ville vara säkra på 110 höjden innan vi klättra upp på 120.
Vi trimmade på hemma och träningar, tävlingar flöt på med mycket bra resultat. Vi hade kul och lärde känna varandra innan och utantill. Varbergshoppet 2011 var den gången vi debutera MSVB 120 cm.
Lördagen hoppade jag 110 med 10 fel, ett stopp - han drog mot utgången, verkligen drog. Sen var det en som stod ivägen, kaos..
Dagen efter, söndag så flyttade de in tävlingen pga ööösregn. Liten smal manege. Hoppa en 110 och blev placerad. Debutera 120 och blev utesluten. Verkligen inget dåligt alls. Mycket relaterade avstånd på en liten yta så kom väldigt fel in på en bigmama oxer och sen stanna han på ett hinder som alla andra hade gjort, Grönt, vattenmatta och en spegel bakom.. SÅ jag var nöjd, mer än nöjd. Folk såg att han hade ändrats, han var så lugn och tyckte att jag hade gjort ett bra jobb och att det var bara att kämpa på. Jag var nöjd med mitt hjärta, det var jag verkligen!
Men varje sommarperiod så gick det nerför. Ingen vet varför men det var alltid en tävling på sommaren som gick skit. 2011 var det i Ale där vi vägra ut oss. Men inget var fel egentligen. År 2012 var det i Essunga. Men ingen vet varför. Men efter alla nerför och motgångar reste vi oss upp, starkare än någonsin och levererade något otroligt på banorna.
2011, den sista tävlingen vi gjorde det året var i Alingsås. En LA och en MSVB, 110 och 120. Den dagen var jag så glad. Vi vann LA och var även 2a i MSVB med en nolla!
Vi avslutade året bra och vi fortsatte med träning och slit under året. Han fick en lugnare period under vintern och vi hade bara kul.
Det var även då, den 13 december det kom ut en annons på Hästnet...på ubbe.
2012, i början av år. Jag tränade fortfarande för Emma och Anna E även Tobias Grönberg.
Vi fightades vi om en plats i Eliten för Nääs. Första omgången var i Billdal, det gick i LA. Förklassen vann vi och vi fick även gå ut som sista ekipage för laget. För de trodde på att jag skulle hålla mina nerver i styr. Vilket jag faktiskt gjorde, om och om igen!
När det var min tur att hoppa så hade laget ingen chans att gå vidare men jag kunde gå nolla. Vilket vi gjorde, vilket resulterade att Nääs slutade på 4 fel.
Andra omgången i Eliten gick i Kungsbacka. LA+5 var hinderhöjden. I förklassen gjorde jag en säker och lugn runda och vi blev placerade som 5a. Blev uttagen i laget och gjorde en nolla och Nääs slutade återigen på 4 fel.
Sista omgången var förklassen en LA där han var sååå fin. Han hoppade kanonfint. Var nolla och gick ut som sista i laget. Allt flöt på men mot trekombinationen var det något som inte stämde. Vi kom helt perfekt men han stannade. Och sen flög jag av i b-hindret. Jag var så besviken, jag kunde nollat och Nääs hade vart i omhoppning. Men det visade sig att nu var det hans down period. Någon vecka efter var vi i Essunga och inget stämde och jag flög som en vante.
När Sommarlovet började packade vi iordning för vårat första meeting för året, Halmstad. Det här var en vändpunkt och vi gjorde resultat som vi aldrig gjort förut.
Första dagen, hoppade vi en förklass, LB där vi var nolla och 3:dje placerad. Sen var det Lilla rundan första kval som gick i LB+5. Där chansade jag lite och fick tyvärr ett ner.
Andra dagen var det en LA och den klassen vann vi. Jag var så nöjd med honom. Jag var med han nästintill hela tiden under meetinget. Kollade alltid till han!!
Tredje dagen kom och vi var klara för A-final. Vi gick ut som nästsist, alltså nästbäst och var nolla i 115. Det hängde på sista ryttaren då alla hade fel. Men dem rev (jag märkte ingenting) och jag hade hjärtinfarkt tills de tog fel hinder.
Ja, då kände Ubbe att jag blev glad. Han frusta och tittade på mig. Jag fick ta emot ett till segertäcke den helgen. Vi vann allt, vi vann hela Lilla rundan! Vi kom även igenom en trekombination på 115 cm! Det var en vinst i sig.
Vi tränade en massa under sommaren och verkligen tragglade kombinationer. Trimmade och busade. Badade tillsammans. Sen kom sommarens sista tävling, Varbergshoppet!
Jag hade sett fram emot detta så otroligt mycket, framförallt hur det gick i Halmstad.
Första dagen var en LB där vi var nolla och 2a.
Andra dagen var en LA. Där satsade vi allt på ett kort. En dubbelnolla innan mig och vi går in och fixar en klockren nolla! Det blev en vinst!!
Bilden ovan är det hindret jag red emot på och litade fullt ut på att Ubbe skulle ta av. Det var vi! 
Tredje dagen var otrolig, precis som alla andra dagar där. Jag, tack vare Ubbe blev meetingsegrare i kategori D.
Mer än glad var jag!!
Den dagen gick vi till A-final och gick ut som sista. Var nolla i grundomgången. Här klara vi oss ut ur en trång trekombination, likaså trång tvåkombination! Men vi klarade det! Han fick aldrig hämta andan helt ut men han kämpade på och rev ett i omhoppningen. Det var en lååååång bana och en riktigt tuff!
Vi kom 4a och detta var våran sista placering tillsammans, någonsin!
Här tog det slut för våran tävlingskarriär!
Men jag fick dela mitt liv med en fantastisk individ. 2 dagar efter Varberg åkte han till sina ägare där väntade provridning. Han fick inte ta det lugnt, så som jag ville. Bryr mig inte riktigt vad folk säger nu men jag ville att han skulle ta det lugnt!
Det tog en vecka innan jag såg han igen. Jag red han i deras paddock och kände att detta var slutet för oss. Det var sista gången jag satt på honom.
Det är här det tog slut. Jag har bara sett han i hagen. Han var hos en ryttare men kom tillbaka. Nu är han såld till en tjej. Jag hoppas han har det bra! Jag kan inte se han ledsen, jag hoppas jag hoppas så innerligt att han har det bra!
Nu är allt minnen. Minnen vi skapade tillsammans!
Jag är ändå nöjd. Han var inte samma häst som han kom som utan var en avslappnad och harmonisk häst när han åkte. MItt absolut finaste hjärta!
Det är svårt att sluta tänka på han, att sluta sakna honom, Han är sån individ.
Together forever, never apart.
Maybe in distance but never at heart.
Eliten teamet!
Jag har tusentals bilder att visa men avslutar inlägget och den här sagan utan lyckligt slut tillsammans med den här bilden.
Han gav mig självförtroende, han lärde mig massvis med saker, han visade mig vad kärlek betyder! Han förblir mitt halva hjärta, för den delen tillhör honom. Den andra delen är bara en del som saknar honom.
Kantjes Urbion, Ubbe, Ubbelito, Knäpphuvud - Jag älskar dig nu, då och föralltid!
Jag är så himla tacksam för att jag fick chansen att rida Ubbe. Att ägaren litade på mig, att vi gjorde ett bra jobb! Inser nu att den här sagan har ett lyckligt slut, vi lärde oss av varandra men gick åt varsitt håll. Så ta vara på era nära och kära! Jag kommer alltid minnas Ubbe och han kommer alltid finnas i mitt hjärta! Där han hör hemma ♥
/En Jenny som saknar Ubbe!
Detta är ett tidsinställt och jag valde att avsluta detta året med ett minne av honom. Jag publicerade det 23.59, sista minuten för 2012 - någonsin!
i love you my greatest star
God Jul
God Jul till er läsare! Ha en otroligt bra jul :)
Och framförallt, GOD JUL MITT ♥, Ubbe. Bläddrade precis igenom bilder från Varberg på oss. Och saknaden är enorm, jag kommer nog alltid sakna han. Min andra halva!
Jag älskar dig och jag önskar dig en god jul med din nya ryttare!
Ta hand om era nära och kära ♥
/Jenny
Mitt finaste hjärta
Vet att det kommer en hel del inlägg om Ubbe. Jag håller på att skriva ihop våran tid tillsammans men det är jobbigt. Det är så mycket jag vill ha med.
Men Ubbe kommer alltid att vara den som lämnade de största fotspåren i mitt hjärta, det gör så fruktansvärt ont att vara utan han.
Jag vill bara ha han tillbaka, vill kunna träffa han varje dag och veta att han har det bra. För hos den nya ryttaren vet jag ju faktiskt inte, även om han har det. Även om de säger att han har det bra så kommer jag alltid vilja ha han.
Men jag önskar återigen den nya ryttaren och ägaren all lycka, ni kommer få otroligt roligt tillsammans - det hade jag!
/Jenny som saknar sin andra halva.
GRATTIS GRATTIS GRATTIS
Det är heeelt sinnessjukt hur bra Emma är och även Titan. De vann precis VW finalen och fick 200 000 i premie. Klassen gick i 150cm och jag är inte allt annat en nöjd med en sån otroligt grym tränare.
Jag var i hennes stall den här veckan medans hon VANN allt det här, säger bara hatten av för dig Emma, du är helt klart bäst!!
/jenny
Ett årsedan
Kan ni fatta? Ett årsedan sen en av världens finaste och absolute grymmaste häst dog i arenan i Verona?
Ett årsedan var det många som grät, många som aldrig skulle glömma det de just skådat.
Idag är det årsedan Hickstead gav sig ut på nya äventyr, vi glömmer dig aldrig.
Hickstead ♥
1996-2011
Magen vrider sig så fort jag tänker på det jag såg, att allt ändras på så kort tid.
Rest in peace Hickstead, we will never forget you!
/jenny
Jag minns som det vore igår, min stjärna!
Finns inte ord för dig Ubbe, jag ska berätta om dig. Det är du värd, för DU är värd så mycket mer än livet har att ge. Jag älskar dig, jag älskar dig så fruktansvärt mycket!
/jenny
/jenny
10 sanningar
1. Jag har mer vinst rosetter än vad jag har i vanliga.
2. Jag vill bli något stort inom ridsporten, vet inte vad, vet inte hur. Men jag SKA!
3. Jag har svårt att lita på folk
4. Jag tröttnar snabbt på samma gamla rutiner, folk som kräver för mycket centrum och människor som klänger.
5. Jag är den mest godisätande människan på jorden som inte lider av fetma.
6. Jag tänker oftast på hur människor ser på mig.
7. Jag älskar att skratta och få folk att skratta.
8. Jag har enorm skadeglädje. Har svårt att knipa ihop truten när någon skadar sig..
9. Jag kan titta på en och samma film om och om igen UTAN att tröttna på den.
10. Jag älskar att bevisa folk som har sagt att jag har fel, att jag gör fel mm att jag faktiskt klarar av allt.
IN YOUR FACE!
11. Bilden ovan, är förmodligen det bästa jag och Ubbe åstadkom på en tävling om vi räknar bort meetinget å sånt som var i sommar. i still love you
/jenny
Kingsby Thistle
Då var det klart, Thistle är nu såld och vi önskar familjen Wissén all lycka med denna goa ponnyn.
En hälsning till fam. Wissén:
Vi hoppas att ni får lika mycket glädje av Thistle som vi haft! Det känns så bra att han hamnar hos er, med fyra härliga ridtjejer i huset kommer Thistle ha många och viktiga uppgifter i framtiden!
Hälsningar, Familjen Rundell,
Detta var ett tag sen, ojoj. Vi har haft motgångar och framgångar, en vacker dag kommer ni få delta i den historian. Men inte idag.. Kram
/jenny
Finns få som dig
Min halva, min otroligt envisa och bestämda halva, Otto! ♥
Manoletto
Född 2007, halvblodsvalack
Far - Manhattan.
Morfar - Sankt Gothard
Mor - Palett
Och endast min!
/jenny
My beautiful heart
Det gör ont att inte se dig i stallet längre.
Det gör ont att veta att jag aldrig kommer se dig.
Det gör ont att veta att aldrig få vinna med dig igen.
Det gör så jävla ont att sakna dig.
Jag saknar dig min stjärna, jag saknar dig till månen och tillbaka och ännu mer.
Det gör så jäkla ont, jag älskar dig. Jag älskar dig så otroligt mycket!
/En förtvivlad Jenny.
Twixan
Hittade en film på Twixan och mig när jag hade henne här hemma förra året vid Juni då Amanda var iväg utomlands. Och jag insåg precis hur mycket jag saknar henne!
Hon hör hemma på tävlingsbanan. Hon gillar att känna sig bäst. Hon är trots allt en prinsessa i mina ögon! Finns inga ord på hur hon är, hon är så speciell och go. Och saknaden är stor, väldigtväldigt stor!
/jenny
Tänker på er.
Jag vill bara skriva att jag tänker på er, Lisa och Ragge. De var/är verkligen en av Sveriges finaste ekipage!
Somsagt, styrkekramar till dig!
http://elisabethagren.se
/jenny
Haha, nääs
Var med på hemsidan efter Halmstad. Inte så noga om det publiceras hur det går men ja, man klagar inte.
/Jenny
6 April 1995 - 6 April 2012
Idag blir Palett hela 17 år. Gamla tanten <3
/Jenny
/Jenny
♥
► Play the moment
▌▌ Pause the memories
■ Stop the pain
◄◄ Rewind the happiness
Ponnytiden varar tyvärr inte föralltid. Endast 2 år, sen är det hejdå </3
Bra att man har er knäppisar <3
/Jenny
▌▌ Pause the memories
■ Stop the pain
◄◄ Rewind the happiness
Ponnytiden varar tyvärr inte föralltid. Endast 2 år, sen är det hejdå </3
Bra att man har er knäppisar <3
/Jenny
R.I.P
En av New Forestens bäste hoppförvärvare har gått till de gröna ängarna.
Den 14 januari dog
Sturevallens Gentleman RNF 95
i sin hage precis som vi hade bestämt att han skulle få göra.
Han blev 29 år och var fertil hela tiden. Vi väntar några föl efter honom i år också.
Den enda gång han fick besök av veterinären var när han lurade döden
genom att få stelkramp som 2-åring. Därefter fick han bara besök för den årliga
vaccinationen.
Han föddes på gården 1983 och såldes som 3-åring till Bo Ivarsson.
Gentleman godkändes som hingst som 4-åring. Vi köpte tillbaka honom som 8-åring
och han blev elit-premierad som 13-åring. Under sin egen tävlingskarriär kvalificerade
han till SM och Globen.
Han har lämnat ett stort antal avkommor efter sig som går och har gått svår klass
i hoppning. Även dressyravkommor har han som har gått långt.
En godkänd hingst efter sig fick han men som tyvärr också är död sedan några år tillbaka.
"Det är något som fattas när man kommer hem till gården och inte längre möts
av Gentleman gnäggande men vår tröst är att han har det bra nu där han finns."
Sturevallens Stuteri
Källa: NewForest föreningen http://www.newforest.se/
Den här hingsten var släkt med Zack. Det var hans morfar;
e. Kantjes Top Boy RNF 166
ue. Sturevallens Gentleman RNF 95
u. Sörbys Linn RNF 1883
Rest in peace <3
/Jenny
Den 14 januari dog
Sturevallens Gentleman RNF 95
i sin hage precis som vi hade bestämt att han skulle få göra.
Han blev 29 år och var fertil hela tiden. Vi väntar några föl efter honom i år också.
Den enda gång han fick besök av veterinären var när han lurade döden
genom att få stelkramp som 2-åring. Därefter fick han bara besök för den årliga
vaccinationen.
Han föddes på gården 1983 och såldes som 3-åring till Bo Ivarsson.
Gentleman godkändes som hingst som 4-åring. Vi köpte tillbaka honom som 8-åring
och han blev elit-premierad som 13-åring. Under sin egen tävlingskarriär kvalificerade
han till SM och Globen.
Han har lämnat ett stort antal avkommor efter sig som går och har gått svår klass
i hoppning. Även dressyravkommor har han som har gått långt.
En godkänd hingst efter sig fick han men som tyvärr också är död sedan några år tillbaka.
"Det är något som fattas när man kommer hem till gården och inte längre möts
av Gentleman gnäggande men vår tröst är att han har det bra nu där han finns."
Sturevallens Stuteri
Källa: NewForest föreningen http://www.newforest.se/
Den här hingsten var släkt med Zack. Det var hans morfar;
e. Kantjes Top Boy RNF 166
ue. Sturevallens Gentleman RNF 95
u. Sörbys Linn RNF 1883
Rest in peace <3
/Jenny
Smärtan känns i hjärtat
När jag såg Kelly's inlägg om Ubbe och mig så brast jag i gråt. Det känns förjävligt rentutsagt att han ska säljas. Spelar ingen roll hur länge jag har vetat om detta så har det aldrig vart en verklighet för mig. Han har förändrats så otroligt mycket! Jag är ingen person som gillar att skryta eller prata gott om mig men nu ska jag vara ärlig;
Han har förändrats något sjukt mycket här hos oss. Han och jag kämpade mot varann på banan, eller jag svängde och han hoppade. Nu fightas vi tillsammans, rider för samma mål, samma team. Men den dagen han åker härifrån så kommer jag inte kunna stå upp på egna ben, han är halva mig. Den bra halvan!
Jag kan inte tänka mig ett liv utan han. Folk säger ''det är bara en häst'' Men för mig är han inte ''bara'' Han har en stordel av mitt hjärta, han har kommit mig nära. Vi har ett band mellan oss som väldigt få får uppleva. Jag har haft han kortast tid men jag har kommit han närmast. Jag kommer gråta väldigt länge efter han är borta ur stallet, ur sin stora box. När hans sadel och träns inte hänger på samma plats, när hans täcken försvinner, när hans hälsnings gnägg varje gång man kommer in i stallet inte längre existerar, hans ögon som säger mer än miljontals ord. Det kommer kännas så jävla tomt utan honom.
Jag är glad att jag har fått uppleva en sån här tid med en helt fantastisk häst. Men jag hade varit världens lyckligaste tjej att få äga honom, men även jag vet att det förblir en dröm. Vi har inte de pengar som krävs för att köpa honom, vi har det verkligen inte! Jag kan inte leva utan honom, eller tids nog visst! Men det är den tiden som är emellan som är hemsk. Han är så personlig, så speciell. Han har ett hjärta av guld. Och kommer du han nära har du en vän för livet. Jag känner att jag kommer svika han, när han åker ifrån gården. Kommer känna mig så sjukt taskig. Det känns redan nu när jag skriver detta i hjärtat, tårarna rinner. Musiken i bakgrunden gör inte saken bättre. Men jag ser ingen framtid utan honom, han har hjälpt mig overkligt mycket. Han betyder för mycket för mig, för att kunna släppa han! Han är somsagt min bättre halva, den underbara halvan som gör att jag har det tålamodet idag. Han som får mig att vilja bli bättre och utbilda hästar. Han som får mig att gå ut i kölden och det är även han som får mig att försöka bilda band med andra hästar, precis som han och jag har gjort.
Fina underbara helt fantastiska häst, du har gett mig så mycket i livet. På bara lite mer än ett år så har vi utvecklats tillsammans och jag önskar att vi får en sista tävling tillsammans. Tävla eliten och klättra lite till i höjden, bevisa att du kan. Jag hoppas att du inte säljs med ett fingerknäpp. Jag vill inte att någon annan ska klara av dig, egoistisk men sant. Jag vill ha kvar dig min fina kille, du får inte lämna mig. Mitt hjärta brister lite för varje dag, varje dag vi kommer närmare en annons på internet. Men jag ska ta vara på tiden med dig mitt hjärta, världens finaste häst. Jag kan inte sluta skriva om dig, du har så mycket som ingen annan häst har. Men jag måste avrunda inlägget men duvet att jag kan skriva flera tusen rader till, om bara DIG!
Du är världens bästa, vi klarade oss under skitsnacket tillsammans. Vi har fått bra ord och beröm tillsammans nu. Det betyder en massa, för mig att du är DU Ubbe. Om du kunde läsa detta så hade jag inte kunnat vart lyckligare men nu skriver jag detta till resten av världen. För att de ska veta att du betyder något fruktansvärt mycket. Men jag avslutar detta inlägget med detta;
Jag älskar dig fina Ubbe, Kantjes Urbion! Du förblir en del av mig!<3
Min nya profilbild på FB, på världens finaste häst! <3
/Jenny
Han har förändrats något sjukt mycket här hos oss. Han och jag kämpade mot varann på banan, eller jag svängde och han hoppade. Nu fightas vi tillsammans, rider för samma mål, samma team. Men den dagen han åker härifrån så kommer jag inte kunna stå upp på egna ben, han är halva mig. Den bra halvan!
Jag kan inte tänka mig ett liv utan han. Folk säger ''det är bara en häst'' Men för mig är han inte ''bara'' Han har en stordel av mitt hjärta, han har kommit mig nära. Vi har ett band mellan oss som väldigt få får uppleva. Jag har haft han kortast tid men jag har kommit han närmast. Jag kommer gråta väldigt länge efter han är borta ur stallet, ur sin stora box. När hans sadel och träns inte hänger på samma plats, när hans täcken försvinner, när hans hälsnings gnägg varje gång man kommer in i stallet inte längre existerar, hans ögon som säger mer än miljontals ord. Det kommer kännas så jävla tomt utan honom.
Jag är glad att jag har fått uppleva en sån här tid med en helt fantastisk häst. Men jag hade varit världens lyckligaste tjej att få äga honom, men även jag vet att det förblir en dröm. Vi har inte de pengar som krävs för att köpa honom, vi har det verkligen inte! Jag kan inte leva utan honom, eller tids nog visst! Men det är den tiden som är emellan som är hemsk. Han är så personlig, så speciell. Han har ett hjärta av guld. Och kommer du han nära har du en vän för livet. Jag känner att jag kommer svika han, när han åker ifrån gården. Kommer känna mig så sjukt taskig. Det känns redan nu när jag skriver detta i hjärtat, tårarna rinner. Musiken i bakgrunden gör inte saken bättre. Men jag ser ingen framtid utan honom, han har hjälpt mig overkligt mycket. Han betyder för mycket för mig, för att kunna släppa han! Han är somsagt min bättre halva, den underbara halvan som gör att jag har det tålamodet idag. Han som får mig att vilja bli bättre och utbilda hästar. Han som får mig att gå ut i kölden och det är även han som får mig att försöka bilda band med andra hästar, precis som han och jag har gjort.
Fina underbara helt fantastiska häst, du har gett mig så mycket i livet. På bara lite mer än ett år så har vi utvecklats tillsammans och jag önskar att vi får en sista tävling tillsammans. Tävla eliten och klättra lite till i höjden, bevisa att du kan. Jag hoppas att du inte säljs med ett fingerknäpp. Jag vill inte att någon annan ska klara av dig, egoistisk men sant. Jag vill ha kvar dig min fina kille, du får inte lämna mig. Mitt hjärta brister lite för varje dag, varje dag vi kommer närmare en annons på internet. Men jag ska ta vara på tiden med dig mitt hjärta, världens finaste häst. Jag kan inte sluta skriva om dig, du har så mycket som ingen annan häst har. Men jag måste avrunda inlägget men duvet att jag kan skriva flera tusen rader till, om bara DIG!
Du är världens bästa, vi klarade oss under skitsnacket tillsammans. Vi har fått bra ord och beröm tillsammans nu. Det betyder en massa, för mig att du är DU Ubbe. Om du kunde läsa detta så hade jag inte kunnat vart lyckligare men nu skriver jag detta till resten av världen. För att de ska veta att du betyder något fruktansvärt mycket. Men jag avslutar detta inlägget med detta;
Jag älskar dig fina Ubbe, Kantjes Urbion! Du förblir en del av mig!<3
Min nya profilbild på FB, på världens finaste häst! <3
/Jenny
Secretariat
Har kollat på ''Secretariat'' Den är baserad på en verklig historia.
En helt galet bra film. Folk har rekommenderat den men jag aldrig tagit mig i kragen och laddat ner den, förrän nu. Den visar verkligen kämparglöd och att man aldrig, aldrig ska ge upp!!
Jag rekommenderar den verkligen!
Spola fram till 0.34 så börjar Trailern.
/jenny
Hickstead 1996-2011
Tror många har sett denna på Ponnysanning. Men den är otroligt vacker, hästen var sinnessjukt bra!
/jenny
Kelly & Rojsan
Tror kelly vill lägga ut den själv men hon har inte vart inne på bloggen det senaste.. (någon dag xD)
Men jag tycker den var så vacker. Fina är bara förnamnet. Men om kelly vill lägga upp den här själv så får ni se den 2 gånger.
Hon lär ju skriva några ord om sin ûber söta häst. Men njut av denna - Kelly & Rojsan
Men jag tycker den var så vacker. Fina är bara förnamnet. Men om kelly vill lägga upp den här själv så får ni se den 2 gånger.
Hon lär ju skriva några ord om sin ûber söta häst. Men njut av denna - Kelly & Rojsan
