En vacker saga
Ni ska nu få ta del av en helt fantastisk saga, som inte liknar någon annan för den här har inget lyckligt slut tillsammans.
I slutet av 2010, i november så provred jag en D-ponny som var väldigt speciell. Hetsig, stressade upp sig lätt, älskade att hoppa och otroligt känslig.
Jag behövde en D-ponny och Ubbe kom in i rätt tid. Den här hästen har gått 125 cm 2007 men därefter är det ingen som har lyckats komma upp på den höjden igen.
När jag red han första gången var det kaos men ändå inte. Skritten och traven gick jättebra men galoppen gick snabbare och snabbare. Men ägarna gav mig en chans och jag red han flera gånger under 2010 året, i hemlighet. Vi gick inte ut med något då vi inte visste om jag och Ubbe skulle fungera. Men galoppen gick riktigt bra och vi kunde även hoppa en bana utan problem. Efter några månader, vid sportlovet 2011 hämtade vi hem han. Jag visste att detta var en häst som jag, bara jag kunde få på min sida. Fick jag han på min sida, skulle jag ha en bästavän föralltid.
Vi tränade för Anna E flertal gånger och hon tyckte att detta såg lovande ut. Första tävlingen gjorde vi tillsammans på Alingsås i början 2011, Lb och Lb+5 (1m och 105cm) Vi var nolla över hinder men han stannade flera m innan hindret och backa, han ville till utgången. Men vi kom runt på 4 fel och placering trots det.
Ägarna sa att det har hänt innan, att vi skulle traggla vidare. Så det gjorde vi, tillsammans. Här emellan, de månader jag inte beskriver så tydligt för er, gav mig mest. Jag hade hittat en häst som inte var som någon annan häst jag har haft, han var så speciell.
Det gick bättre och bättre på träningarna. Jag plocka bort gramanen på träningar och han skötte sig ännu bättre. Jag red aldrig på hjälptyglar hemma, han gick bättre utan. Vi lekte runt på LB/LB+ och tillsammans hoppade vi DIV1 2011, vi var en av de säkra ryttarna. 15 maj var det ett kvitto på att allt slit vi la ner, alla träningar vi har tragglat runt på gav resultat.
15 maj var det finalen i DIV1 på Bollebygd, jag skulle debutera LA, 110cm!
I förklassen sa jag att jag skulle ta det lugnt i omhoppningen, men vi fick till klockrena svängar och det blev vinst.I våran debut i LA!
I laget hängde det på MIG och UBBE om vi skulle gå vidare till omhoppning och fightas om elitplats. Och vi går in och jag har nog aldrig vart så nervös innan så som jag var mot det sista hindret i lagklassen, men vi nollar en LA bana igen. I omhoppningen red jag runt, jag behövde endast gå nolla och jag skulle vinna induviduellt och laget skulle vinna. Vi går in och vinner allt, verkligen allt.
Vi vann förklassen, vi vann lagklassen indu, vi vann för dagen med laget och vi vann totalt med laget. Därmed fick vi en elitplats!
Det kändes så klockrent. Vi tävlade runt på Lb och La nivå, ville vara säkra på 110 höjden innan vi klättra upp på 120.
Vi trimmade på hemma och träningar, tävlingar flöt på med mycket bra resultat. Vi hade kul och lärde känna varandra innan och utantill. Varbergshoppet 2011 var den gången vi debutera MSVB 120 cm.
Lördagen hoppade jag 110 med 10 fel, ett stopp - han drog mot utgången, verkligen drog. Sen var det en som stod ivägen, kaos..
Dagen efter, söndag så flyttade de in tävlingen pga ööösregn. Liten smal manege. Hoppa en 110 och blev placerad. Debutera 120 och blev utesluten. Verkligen inget dåligt alls. Mycket relaterade avstånd på en liten yta så kom väldigt fel in på en bigmama oxer och sen stanna han på ett hinder som alla andra hade gjort, Grönt, vattenmatta och en spegel bakom.. SÅ jag var nöjd, mer än nöjd. Folk såg att han hade ändrats, han var så lugn och tyckte att jag hade gjort ett bra jobb och att det var bara att kämpa på. Jag var nöjd med mitt hjärta, det var jag verkligen!
Men varje sommarperiod så gick det nerför. Ingen vet varför men det var alltid en tävling på sommaren som gick skit. 2011 var det i Ale där vi vägra ut oss. Men inget var fel egentligen. År 2012 var det i Essunga. Men ingen vet varför. Men efter alla nerför och motgångar reste vi oss upp, starkare än någonsin och levererade något otroligt på banorna.
2011, den sista tävlingen vi gjorde det året var i Alingsås. En LA och en MSVB, 110 och 120. Den dagen var jag så glad. Vi vann LA och var även 2a i MSVB med en nolla!
Vi avslutade året bra och vi fortsatte med träning och slit under året. Han fick en lugnare period under vintern och vi hade bara kul.
Det var även då, den 13 december det kom ut en annons på Hästnet...på ubbe.
2012, i början av år. Jag tränade fortfarande för Emma och Anna E även Tobias Grönberg.
Vi fightades vi om en plats i Eliten för Nääs. Första omgången var i Billdal, det gick i LA. Förklassen vann vi och vi fick även gå ut som sista ekipage för laget. För de trodde på att jag skulle hålla mina nerver i styr. Vilket jag faktiskt gjorde, om och om igen!
När det var min tur att hoppa så hade laget ingen chans att gå vidare men jag kunde gå nolla. Vilket vi gjorde, vilket resulterade att Nääs slutade på 4 fel.
Andra omgången i Eliten gick i Kungsbacka. LA+5 var hinderhöjden. I förklassen gjorde jag en säker och lugn runda och vi blev placerade som 5a. Blev uttagen i laget och gjorde en nolla och Nääs slutade återigen på 4 fel.
Sista omgången var förklassen en LA där han var sååå fin. Han hoppade kanonfint. Var nolla och gick ut som sista i laget. Allt flöt på men mot trekombinationen var det något som inte stämde. Vi kom helt perfekt men han stannade. Och sen flög jag av i b-hindret. Jag var så besviken, jag kunde nollat och Nääs hade vart i omhoppning. Men det visade sig att nu var det hans down period. Någon vecka efter var vi i Essunga och inget stämde och jag flög som en vante.
När Sommarlovet började packade vi iordning för vårat första meeting för året, Halmstad. Det här var en vändpunkt och vi gjorde resultat som vi aldrig gjort förut.
Första dagen, hoppade vi en förklass, LB där vi var nolla och 3:dje placerad. Sen var det Lilla rundan första kval som gick i LB+5. Där chansade jag lite och fick tyvärr ett ner.
Andra dagen var det en LA och den klassen vann vi. Jag var så nöjd med honom. Jag var med han nästintill hela tiden under meetinget. Kollade alltid till han!!
Tredje dagen kom och vi var klara för A-final. Vi gick ut som nästsist, alltså nästbäst och var nolla i 115. Det hängde på sista ryttaren då alla hade fel. Men dem rev (jag märkte ingenting) och jag hade hjärtinfarkt tills de tog fel hinder.
Ja, då kände Ubbe att jag blev glad. Han frusta och tittade på mig. Jag fick ta emot ett till segertäcke den helgen. Vi vann allt, vi vann hela Lilla rundan! Vi kom även igenom en trekombination på 115 cm! Det var en vinst i sig.
Vi tränade en massa under sommaren och verkligen tragglade kombinationer. Trimmade och busade. Badade tillsammans. Sen kom sommarens sista tävling, Varbergshoppet!
Jag hade sett fram emot detta så otroligt mycket, framförallt hur det gick i Halmstad.
Första dagen var en LB där vi var nolla och 2a.
Andra dagen var en LA. Där satsade vi allt på ett kort. En dubbelnolla innan mig och vi går in och fixar en klockren nolla! Det blev en vinst!!
Bilden ovan är det hindret jag red emot på och litade fullt ut på att Ubbe skulle ta av. Det var vi! 
Tredje dagen var otrolig, precis som alla andra dagar där. Jag, tack vare Ubbe blev meetingsegrare i kategori D.
Mer än glad var jag!!
Den dagen gick vi till A-final och gick ut som sista. Var nolla i grundomgången. Här klara vi oss ut ur en trång trekombination, likaså trång tvåkombination! Men vi klarade det! Han fick aldrig hämta andan helt ut men han kämpade på och rev ett i omhoppningen. Det var en lååååång bana och en riktigt tuff!
Vi kom 4a och detta var våran sista placering tillsammans, någonsin!
Här tog det slut för våran tävlingskarriär!
Men jag fick dela mitt liv med en fantastisk individ. 2 dagar efter Varberg åkte han till sina ägare där väntade provridning. Han fick inte ta det lugnt, så som jag ville. Bryr mig inte riktigt vad folk säger nu men jag ville att han skulle ta det lugnt!
Det tog en vecka innan jag såg han igen. Jag red han i deras paddock och kände att detta var slutet för oss. Det var sista gången jag satt på honom.
Det är här det tog slut. Jag har bara sett han i hagen. Han var hos en ryttare men kom tillbaka. Nu är han såld till en tjej. Jag hoppas han har det bra! Jag kan inte se han ledsen, jag hoppas jag hoppas så innerligt att han har det bra!
Nu är allt minnen. Minnen vi skapade tillsammans!
Jag är ändå nöjd. Han var inte samma häst som han kom som utan var en avslappnad och harmonisk häst när han åkte. MItt absolut finaste hjärta!
Det är svårt att sluta tänka på han, att sluta sakna honom, Han är sån individ.
Together forever, never apart.
Maybe in distance but never at heart.
Eliten teamet!
Jag har tusentals bilder att visa men avslutar inlägget och den här sagan utan lyckligt slut tillsammans med den här bilden.
Han gav mig självförtroende, han lärde mig massvis med saker, han visade mig vad kärlek betyder! Han förblir mitt halva hjärta, för den delen tillhör honom. Den andra delen är bara en del som saknar honom.
Kantjes Urbion, Ubbe, Ubbelito, Knäpphuvud - Jag älskar dig nu, då och föralltid!
Jag är så himla tacksam för att jag fick chansen att rida Ubbe. Att ägaren litade på mig, att vi gjorde ett bra jobb! Inser nu att den här sagan har ett lyckligt slut, vi lärde oss av varandra men gick åt varsitt håll. Så ta vara på era nära och kära! Jag kommer alltid minnas Ubbe och han kommer alltid finnas i mitt hjärta! Där han hör hemma ♥
/En Jenny som saknar Ubbe!
Detta är ett tidsinställt och jag valde att avsluta detta året med ett minne av honom. Jag publicerade det 23.59, sista minuten för 2012 - någonsin!
i love you my greatest star
Kommentarer
Trackback
