kelly och jenny - our life's

Får väl fölfölja tidigare inlägg. Jag har inte ork till något. Har massvis med saker att göra men finner ingen ork till något, inte till något alls. 

Känns som jag tappar greppet om verkligheten, känns som att jag inte är jag. Helt seriöst så har jag INGENANING varför jag en skriver detta, kanske för att ni ska tycka synd om mig...? 

 

Nä, men jag känner bara att allt är kallt och tråkigt. Börjar fundera på vad jag har gjort, vad jag gjorde fel, vad jag saknar, vad jag älskar, mina bästavänner, har jag ens några? Ja tankar tar aldrig slut.

Vill rida, men det är kallt. Det är halt och ännu mer kallt. Älskar hästarna, vill tävla, men det går inte. Vill bara ligga under mitt täcke hela dagarna och aldrig röra mig!

 

Nej, nu får jag ta mig i kragen. Ställa mig på mina egna tvåben, ensam eller med någon så klarar jag mig ur detta. Men ni vet, så fort jag känner att allt flyter på så får jag en käftsmäl, en spark i huvudet och ett slag i magen. NEJ inte fyskiskt men ja, jag tror ni fattar. 

 

Att någon sätter käpp i hjulen, förstör mitt flyt. Känns som att jag kan skriva i en evighet och att detta inlägget bara blev för luddigt och osammanhängade.... Jaja, life goes on. 

/Jenny