Våga göra det
Tänk hur snabbt livet kan ändras på en ynka liten sekund?
Alla planer kan gå i krasch, utan att du hinner blinka.
Det är inget som har hänt men är det bara jag som är livrädd för döden? Jag får rysningar av den. Vad händer liksom? Blir det svart, får man ett nytt liv, dör man aldrig egentligen???
Så otroligt många frågor som aldrig kommer få svar.
Man kommer aldrig få bli 10,13 eller 14 år igen, verkligen aldrig. Fyfan för den! När jag blir en gammal, riktigt gammal tant vill jag sitta i en stol och känna att jag inte ångrar något i mitt liv. Tror du man känner sig lättad och kan lämna världen då? Min magkänsla säger det och jag har lärt mig att jag ska gå efter magkänslan!
Jag har många drömmar och mål, både realistiska och några drömmar som aldrig kommer slå in, tyvärr. Men en av det jag verkligen vill är att bli något STORT inom ridningen, jag verkligen vill det! Hur jag ska nå det är oklart, go with the flow helt enkelt. Ha bra människor runtomkring sig som man litar på, ha kontakter, ha grymma hästar osvosv. Men det är något jag SKA bli, stor inom ridning.
Men så fort jag tänker på döden (inte ofta men när det väl händer) så får jag en otrolig ångest. Vet inte vart jag ska ta vägen. Slänga huvudet i väggen för att jag tänker på såna tankar. Men känslan är svår att sätta ord på, man vet hur det känns när man själv har känt den. Men ju mer jag tänker på det, ju mer vill jag leva ungdomslivet ordentligt. Fokus på hästarna men ha kul med vännerna, vilket jag egentligen har. HUM, vilket liv jag lever.
Jag ska ta vara på varenda sekund, varje minut, varje timme och varje dag. Leva för dagen, visst tankarna ska vara på rätt saker men att man verkligen ger allt. USCH för döden, känns svårt att lämna alla man älskar. Blicka tillbaks på ungdomslivet, när man var ung vuxen och inse att man aldrig får det igen. Aldrig känna den spralliga känslan i magen när en kille man gillar ger en uppmärksamhet, att aldrig få skäll för att man har glömt läxan, eller återläsning för att man skolkade en lektion. Aldrig igen.
Nu lämnar jag detta ämnet och hoppas att alla lever för dagen och har kul. Alla förtjänar ett liv, även dom vi hatar!
/Jenny
Alla planer kan gå i krasch, utan att du hinner blinka.
Det är inget som har hänt men är det bara jag som är livrädd för döden? Jag får rysningar av den. Vad händer liksom? Blir det svart, får man ett nytt liv, dör man aldrig egentligen???
Så otroligt många frågor som aldrig kommer få svar.
Man kommer aldrig få bli 10,13 eller 14 år igen, verkligen aldrig. Fyfan för den! När jag blir en gammal, riktigt gammal tant vill jag sitta i en stol och känna att jag inte ångrar något i mitt liv. Tror du man känner sig lättad och kan lämna världen då? Min magkänsla säger det och jag har lärt mig att jag ska gå efter magkänslan!
Jag har många drömmar och mål, både realistiska och några drömmar som aldrig kommer slå in, tyvärr. Men en av det jag verkligen vill är att bli något STORT inom ridningen, jag verkligen vill det! Hur jag ska nå det är oklart, go with the flow helt enkelt. Ha bra människor runtomkring sig som man litar på, ha kontakter, ha grymma hästar osvosv. Men det är något jag SKA bli, stor inom ridning.
Men så fort jag tänker på döden (inte ofta men när det väl händer) så får jag en otrolig ångest. Vet inte vart jag ska ta vägen. Slänga huvudet i väggen för att jag tänker på såna tankar. Men känslan är svår att sätta ord på, man vet hur det känns när man själv har känt den. Men ju mer jag tänker på det, ju mer vill jag leva ungdomslivet ordentligt. Fokus på hästarna men ha kul med vännerna, vilket jag egentligen har. HUM, vilket liv jag lever.
Jag ska ta vara på varenda sekund, varje minut, varje timme och varje dag. Leva för dagen, visst tankarna ska vara på rätt saker men att man verkligen ger allt. USCH för döden, känns svårt att lämna alla man älskar. Blicka tillbaks på ungdomslivet, när man var ung vuxen och inse att man aldrig får det igen. Aldrig känna den spralliga känslan i magen när en kille man gillar ger en uppmärksamhet, att aldrig få skäll för att man har glömt läxan, eller återläsning för att man skolkade en lektion. Aldrig igen.
Nu lämnar jag detta ämnet och hoppas att alla lever för dagen och har kul. Alla förtjänar ett liv, även dom vi hatar!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
