Weheart it
Några bilder jag fastna för. Har en massa andra roligare bilder också men de dyker upp en annan dag!
Den sista, så klockren!
/Jenny
/Jenny
Nyårslöfte
Förutom att vara fit for fight för allt så ska jag framförallt hitta mig själv ännu mer. Låta människor prata om de så vill, all skit ska rinna av mig - jag ska fortfarande stå kvar.
Jag vet att några inte kommer acceptera det men då är de ju inga äkta vänner, eller..?
Nejmen det jag vill säga är att jag ska vara mig själv. Ska vara självsäker, ha bra självförtroende så som jag har på ryggen på hästen, den sport jag vill utföra föralltid. Jag förlorar inte min sociala omgivning med vänner. Jag var tex med vänner igår med hästarna vilade och dagarna innan det också men hästarna hade jag ridit. Jag får träffa mina vänner som betyder otroligt mycket. Jag har hästar jag kommer älska till döden.
Som man säger varje år, det här året är mitt 2013. Bli ett bra år, snälla?
/jenny
En vacker saga
Ni ska nu få ta del av en helt fantastisk saga, som inte liknar någon annan för den här har inget lyckligt slut tillsammans.
I slutet av 2010, i november så provred jag en D-ponny som var väldigt speciell. Hetsig, stressade upp sig lätt, älskade att hoppa och otroligt känslig.
Jag behövde en D-ponny och Ubbe kom in i rätt tid. Den här hästen har gått 125 cm 2007 men därefter är det ingen som har lyckats komma upp på den höjden igen.
När jag red han första gången var det kaos men ändå inte. Skritten och traven gick jättebra men galoppen gick snabbare och snabbare. Men ägarna gav mig en chans och jag red han flera gånger under 2010 året, i hemlighet. Vi gick inte ut med något då vi inte visste om jag och Ubbe skulle fungera. Men galoppen gick riktigt bra och vi kunde även hoppa en bana utan problem. Efter några månader, vid sportlovet 2011 hämtade vi hem han. Jag visste att detta var en häst som jag, bara jag kunde få på min sida. Fick jag han på min sida, skulle jag ha en bästavän föralltid.
Vi tränade för Anna E flertal gånger och hon tyckte att detta såg lovande ut. Första tävlingen gjorde vi tillsammans på Alingsås i början 2011, Lb och Lb+5 (1m och 105cm) Vi var nolla över hinder men han stannade flera m innan hindret och backa, han ville till utgången. Men vi kom runt på 4 fel och placering trots det.
Ägarna sa att det har hänt innan, att vi skulle traggla vidare. Så det gjorde vi, tillsammans. Här emellan, de månader jag inte beskriver så tydligt för er, gav mig mest. Jag hade hittat en häst som inte var som någon annan häst jag har haft, han var så speciell.
Det gick bättre och bättre på träningarna. Jag plocka bort gramanen på träningar och han skötte sig ännu bättre. Jag red aldrig på hjälptyglar hemma, han gick bättre utan. Vi lekte runt på LB/LB+ och tillsammans hoppade vi DIV1 2011, vi var en av de säkra ryttarna. 15 maj var det ett kvitto på att allt slit vi la ner, alla träningar vi har tragglat runt på gav resultat.
15 maj var det finalen i DIV1 på Bollebygd, jag skulle debutera LA, 110cm!
I förklassen sa jag att jag skulle ta det lugnt i omhoppningen, men vi fick till klockrena svängar och det blev vinst.I våran debut i LA!
I laget hängde det på MIG och UBBE om vi skulle gå vidare till omhoppning och fightas om elitplats. Och vi går in och jag har nog aldrig vart så nervös innan så som jag var mot det sista hindret i lagklassen, men vi nollar en LA bana igen. I omhoppningen red jag runt, jag behövde endast gå nolla och jag skulle vinna induviduellt och laget skulle vinna. Vi går in och vinner allt, verkligen allt.
Vi vann förklassen, vi vann lagklassen indu, vi vann för dagen med laget och vi vann totalt med laget. Därmed fick vi en elitplats!
Det kändes så klockrent. Vi tävlade runt på Lb och La nivå, ville vara säkra på 110 höjden innan vi klättra upp på 120.
Vi trimmade på hemma och träningar, tävlingar flöt på med mycket bra resultat. Vi hade kul och lärde känna varandra innan och utantill. Varbergshoppet 2011 var den gången vi debutera MSVB 120 cm.
Lördagen hoppade jag 110 med 10 fel, ett stopp - han drog mot utgången, verkligen drog. Sen var det en som stod ivägen, kaos..
Dagen efter, söndag så flyttade de in tävlingen pga ööösregn. Liten smal manege. Hoppa en 110 och blev placerad. Debutera 120 och blev utesluten. Verkligen inget dåligt alls. Mycket relaterade avstånd på en liten yta så kom väldigt fel in på en bigmama oxer och sen stanna han på ett hinder som alla andra hade gjort, Grönt, vattenmatta och en spegel bakom.. SÅ jag var nöjd, mer än nöjd. Folk såg att han hade ändrats, han var så lugn och tyckte att jag hade gjort ett bra jobb och att det var bara att kämpa på. Jag var nöjd med mitt hjärta, det var jag verkligen!
Men varje sommarperiod så gick det nerför. Ingen vet varför men det var alltid en tävling på sommaren som gick skit. 2011 var det i Ale där vi vägra ut oss. Men inget var fel egentligen. År 2012 var det i Essunga. Men ingen vet varför. Men efter alla nerför och motgångar reste vi oss upp, starkare än någonsin och levererade något otroligt på banorna.
2011, den sista tävlingen vi gjorde det året var i Alingsås. En LA och en MSVB, 110 och 120. Den dagen var jag så glad. Vi vann LA och var även 2a i MSVB med en nolla!
Vi avslutade året bra och vi fortsatte med träning och slit under året. Han fick en lugnare period under vintern och vi hade bara kul.
Det var även då, den 13 december det kom ut en annons på Hästnet...på ubbe.
2012, i början av år. Jag tränade fortfarande för Emma och Anna E även Tobias Grönberg.
Vi fightades vi om en plats i Eliten för Nääs. Första omgången var i Billdal, det gick i LA. Förklassen vann vi och vi fick även gå ut som sista ekipage för laget. För de trodde på att jag skulle hålla mina nerver i styr. Vilket jag faktiskt gjorde, om och om igen!
När det var min tur att hoppa så hade laget ingen chans att gå vidare men jag kunde gå nolla. Vilket vi gjorde, vilket resulterade att Nääs slutade på 4 fel.
Andra omgången i Eliten gick i Kungsbacka. LA+5 var hinderhöjden. I förklassen gjorde jag en säker och lugn runda och vi blev placerade som 5a. Blev uttagen i laget och gjorde en nolla och Nääs slutade återigen på 4 fel.
Sista omgången var förklassen en LA där han var sååå fin. Han hoppade kanonfint. Var nolla och gick ut som sista i laget. Allt flöt på men mot trekombinationen var det något som inte stämde. Vi kom helt perfekt men han stannade. Och sen flög jag av i b-hindret. Jag var så besviken, jag kunde nollat och Nääs hade vart i omhoppning. Men det visade sig att nu var det hans down period. Någon vecka efter var vi i Essunga och inget stämde och jag flög som en vante.
När Sommarlovet började packade vi iordning för vårat första meeting för året, Halmstad. Det här var en vändpunkt och vi gjorde resultat som vi aldrig gjort förut.
Första dagen, hoppade vi en förklass, LB där vi var nolla och 3:dje placerad. Sen var det Lilla rundan första kval som gick i LB+5. Där chansade jag lite och fick tyvärr ett ner.
Andra dagen var det en LA och den klassen vann vi. Jag var så nöjd med honom. Jag var med han nästintill hela tiden under meetinget. Kollade alltid till han!!
Tredje dagen kom och vi var klara för A-final. Vi gick ut som nästsist, alltså nästbäst och var nolla i 115. Det hängde på sista ryttaren då alla hade fel. Men dem rev (jag märkte ingenting) och jag hade hjärtinfarkt tills de tog fel hinder.
Ja, då kände Ubbe att jag blev glad. Han frusta och tittade på mig. Jag fick ta emot ett till segertäcke den helgen. Vi vann allt, vi vann hela Lilla rundan! Vi kom även igenom en trekombination på 115 cm! Det var en vinst i sig.
Vi tränade en massa under sommaren och verkligen tragglade kombinationer. Trimmade och busade. Badade tillsammans. Sen kom sommarens sista tävling, Varbergshoppet!
Jag hade sett fram emot detta så otroligt mycket, framförallt hur det gick i Halmstad.
Första dagen var en LB där vi var nolla och 2a.
Andra dagen var en LA. Där satsade vi allt på ett kort. En dubbelnolla innan mig och vi går in och fixar en klockren nolla! Det blev en vinst!!
Bilden ovan är det hindret jag red emot på och litade fullt ut på att Ubbe skulle ta av. Det var vi! 
Tredje dagen var otrolig, precis som alla andra dagar där. Jag, tack vare Ubbe blev meetingsegrare i kategori D.
Mer än glad var jag!!
Den dagen gick vi till A-final och gick ut som sista. Var nolla i grundomgången. Här klara vi oss ut ur en trång trekombination, likaså trång tvåkombination! Men vi klarade det! Han fick aldrig hämta andan helt ut men han kämpade på och rev ett i omhoppningen. Det var en lååååång bana och en riktigt tuff!
Vi kom 4a och detta var våran sista placering tillsammans, någonsin!
Här tog det slut för våran tävlingskarriär!
Men jag fick dela mitt liv med en fantastisk individ. 2 dagar efter Varberg åkte han till sina ägare där väntade provridning. Han fick inte ta det lugnt, så som jag ville. Bryr mig inte riktigt vad folk säger nu men jag ville att han skulle ta det lugnt!
Det tog en vecka innan jag såg han igen. Jag red han i deras paddock och kände att detta var slutet för oss. Det var sista gången jag satt på honom.
Det är här det tog slut. Jag har bara sett han i hagen. Han var hos en ryttare men kom tillbaka. Nu är han såld till en tjej. Jag hoppas han har det bra! Jag kan inte se han ledsen, jag hoppas jag hoppas så innerligt att han har det bra!
Nu är allt minnen. Minnen vi skapade tillsammans!
Jag är ändå nöjd. Han var inte samma häst som han kom som utan var en avslappnad och harmonisk häst när han åkte. MItt absolut finaste hjärta!
Det är svårt att sluta tänka på han, att sluta sakna honom, Han är sån individ.
Together forever, never apart.
Maybe in distance but never at heart.
Eliten teamet!
Jag har tusentals bilder att visa men avslutar inlägget och den här sagan utan lyckligt slut tillsammans med den här bilden.
Han gav mig självförtroende, han lärde mig massvis med saker, han visade mig vad kärlek betyder! Han förblir mitt halva hjärta, för den delen tillhör honom. Den andra delen är bara en del som saknar honom.
Kantjes Urbion, Ubbe, Ubbelito, Knäpphuvud - Jag älskar dig nu, då och föralltid!
Jag är så himla tacksam för att jag fick chansen att rida Ubbe. Att ägaren litade på mig, att vi gjorde ett bra jobb! Inser nu att den här sagan har ett lyckligt slut, vi lärde oss av varandra men gick åt varsitt håll. Så ta vara på era nära och kära! Jag kommer alltid minnas Ubbe och han kommer alltid finnas i mitt hjärta! Där han hör hemma ♥
/En Jenny som saknar Ubbe!
Detta är ett tidsinställt och jag valde att avsluta detta året med ett minne av honom. Jag publicerade det 23.59, sista minuten för 2012 - någonsin!
i love you my greatest star
God Jul
God Jul till er läsare! Ha en otroligt bra jul :)
Och framförallt, GOD JUL MITT ♥, Ubbe. Bläddrade precis igenom bilder från Varberg på oss. Och saknaden är enorm, jag kommer nog alltid sakna han. Min andra halva!
Jag älskar dig och jag önskar dig en god jul med din nya ryttare!
Ta hand om era nära och kära ♥
/Jenny
Be mean, be proud, be happy
*Create a smile, create a perfect life, just smile so that no one at this earth could ever suspect that you having a great time. Cuz when they see you smile, they fall to the bottom. When they see that you having a great time, they stay at the bottom. Make them cry, make the stupid idiots cry like they never been hurt before. Cuz this time, it's your turn to be happy. Your turn to laugh, this time it's just you. Be a little bit selfish.
You absolute earn it, and someday you see that you had all the rights to be mean. That you had to be strong and that you just right now, being proud over yourself. Being proud, p r o u d!
You're the one that deserves a happy ever after. Remember that*
/jenny
Still on the deppmood
Får väl fölfölja tidigare inlägg. Jag har inte ork till något. Har massvis med saker att göra men finner ingen ork till något, inte till något alls.
Känns som jag tappar greppet om verkligheten, känns som att jag inte är jag. Helt seriöst så har jag INGENANING varför jag en skriver detta, kanske för att ni ska tycka synd om mig...?
Nä, men jag känner bara att allt är kallt och tråkigt. Börjar fundera på vad jag har gjort, vad jag gjorde fel, vad jag saknar, vad jag älskar, mina bästavänner, har jag ens några? Ja tankar tar aldrig slut.
Vill rida, men det är kallt. Det är halt och ännu mer kallt. Älskar hästarna, vill tävla, men det går inte. Vill bara ligga under mitt täcke hela dagarna och aldrig röra mig!
Nej, nu får jag ta mig i kragen. Ställa mig på mina egna tvåben, ensam eller med någon så klarar jag mig ur detta. Men ni vet, så fort jag känner att allt flyter på så får jag en käftsmäl, en spark i huvudet och ett slag i magen. NEJ inte fyskiskt men ja, jag tror ni fattar.
Att någon sätter käpp i hjulen, förstör mitt flyt. Känns som att jag kan skriva i en evighet och att detta inlägget bara blev för luddigt och osammanhängade.... Jaja, life goes on.
/Jenny
Min trogna hästskötare
Alltid skönt att ha hästskötare med sig, och min trogna hästskötare och vän Mi, är oftast med mig.
Hon vet ju vad hästarna ska på sig, eller ... Jag klär på dem och hon håller. Känns bäst att jag klär på dem, även om hon eller min mamma tar på dem så fungerar det inte så. Jag har mitt sätt - haha!
Men Mi har ju vart med mig lite överallt så förhoppningsvis så är taggad för nästa år? Hoppas hon vill åka med...
De året jag kvalar in till Scandinavium och om hon fortfarande hänger med mig överallt så är det hon som går som hästskötare. Sadlar och tränsar, ger mat osv om jag ska iväg någonstans liksom. Hon klarar av allt det där, utan problem! :)
Hon har en sjuk humor och hon är vän med hela familjen ;)
PS: Hon snor min hjälm, så watch out. DS
/Jenny
Min senaste vinst?
Satt och fundera på det förut. Tror det var i slutet av sommaren, på Varbergshoppet på en av världens bästa häst, Ubbe!
Sen har jag ''bara'' haft unghästarna, det går ju inte vinna med dem precis, haha. Palett har ju inte vart i tävlingsform, men hon ska förhoppningsvis vara i toppform för nästa år. Men jag tror faktiskt att nästa år kan bli ett riktigt tävlingsår.
För när jag hade Ubbe åkte jag och min syster ihop överallt men har ju inte haft ponny för det. Lite för stor för Cindy för att det ska synas in public.Men trotsar nog det och kör nästa år med henne, min prinsessa!
Men inför nästa år ska Fortini sköta sig, han ska få träna hårt till sin vila. Viktigt att alla hästar får någon vila, framförallt unghästar. Men han ska få börja åka ut på CR tror jag, med mycket titthinder. Bara komma runt utan stopp, tack.
Men annars känns det bra. Puzzel är ju igång då (om inget händer på vägen...) Palett är i form för att tävla och lika sugen på vinst, för tro mig - hon har mer vinnarskalle än vad jag har. Hinner inte ens tänka sväng innan hon gör det, tro vad ni vill men det där är sant.
Otto och Fortini blir 6år och får börja kvala in till avdA och kanske kvalar in till något stort? Ingen vet.
Åker förhoppningvis på roliga meeting, kan inte vänta tills nästa år. Såå sugen! Så vi får hålla tummarna för att allt går vägen, wiho!
/Jenny
24/11 2012
You can't be afraid of something you we're born to do
So just do it, no one stopping you
/Jenny
Mitt finaste hjärta
Vet att det kommer en hel del inlägg om Ubbe. Jag håller på att skriva ihop våran tid tillsammans men det är jobbigt. Det är så mycket jag vill ha med.
Men Ubbe kommer alltid att vara den som lämnade de största fotspåren i mitt hjärta, det gör så fruktansvärt ont att vara utan han.
Jag vill bara ha han tillbaka, vill kunna träffa han varje dag och veta att han har det bra. För hos den nya ryttaren vet jag ju faktiskt inte, även om han har det. Även om de säger att han har det bra så kommer jag alltid vilja ha han.
Men jag önskar återigen den nya ryttaren och ägaren all lycka, ni kommer få otroligt roligt tillsammans - det hade jag!
/Jenny som saknar sin andra halva.
GRATTIS GRATTIS GRATTIS
Det är heeelt sinnessjukt hur bra Emma är och även Titan. De vann precis VW finalen och fick 200 000 i premie. Klassen gick i 150cm och jag är inte allt annat en nöjd med en sån otroligt grym tränare.
Jag var i hennes stall den här veckan medans hon VANN allt det här, säger bara hatten av för dig Emma, du är helt klart bäst!!
/jenny
Hästar
De undrar hur jag orkar vara ute från morgon till kväll
De undrar varför jag har valt leka med deras mat
De undrar varför jag ens rider
Det finns så mycket jag skulle vilja berätta då jag har så mycket att säga men det hade blivit ett lååångt inlägg, som ingen i slutändan hade orkat att läsa.
Jag rider för jag föddes med hästar, jag lärde mig att tycka om dem, de lärde mig att må bra.
Jag kommer förmodligen alltid att rida, jag vill jobba med hästar. Men jag kommer alltid ha svårt att förklara VARFÖR jag rider.
För att få känna känslan att bli ETT med något så stort med sin egna vilja, att få en bästavän.
Jag har fått chansen att chansa på en annan ridsport men hästarna kommer alltid vara prio 1, alltid alltid!
/jenny
Döm aldrig en hund efter håren
Vi dömer väldigt snabbt efter egna erfarenheter och vad vi själva tycker om och inte tycker om.
SusanBoyle, visar en ett och annat! :)
/jenny
4 november
Har nu jobbat klart för den här gången. Jobbade förra helgen hos Åsa, hundpensionatet. Gick bra, dock uselt väder...
Träningen för Kajsa med Fortini gick ju superbra i tisdags. Träningen blev inställd för Anna då alla är iväg nu. Jag åkte till Martinsen och har vart där varje dag tills nu.
Onsdag: Gunnar hämtade mig vid halv 10 här hemma. Jag tog även med mig Otto. Jag kom dit och hjälpte till att släppa ut alla hästarna, för att jag skulle ha koll på vart de gick någonstans. Jag mockade X-antal boxar...
Red 4 hästar den dagen. Otto, Roland, Cumcum och Ariel. Roland blev en stor favorit, helt galet bra kändes det. Han är verkligen min typ av häst. Otto skötte sig kanon bra. Ariel och Cumcum red jag igenom ordentligt!
Elvira sov över med mig :')
Torsdag: WOW... Mockade över 10 boxar. Red 9 hästar...
Vargen, Evita, Cumcum, Bella, Otto, Astrid, Roland, Ariel, Fuxen och longerade hingsten. Elvira sov även över då. :)
Fredag: Mockade och fixade allt som vanligt. Det var en lugnare dag och red 'bara' 3 hästar. Cumcum, Roland och Astrid. Otto vilade. Jag longera även hingsten igen, den är sååå fin!!
Lördag: Då red jag Vargen, Ariel och fuxen. Otto var såå fin i början. Men det gick sakta utför. Han tjura, grina och var envis. Jag höll mitt tålamod väldigt bra faktiskt men sen börjar han bocka, vägra gå fram, småstegra, kicka hela tiden. Vi är lika envisa och jag väääägrar att ge upp, fy tusan! Så båda var härligt svettiga efter detta ridpasset.
Söndag: Linn sov över från Lördag till söndag, vilket var tacksamt och hur roligt som helst. Vi tog det lugnt och red inte förrän på eftermiddagen. Jag red endast Otto idag. För jag sprang runt och städa, plocka, mocka, fixa mat, slänga skit, dammsuga, fixa alla täcken osv osv. Men idag var fokuset på att bara ha kul, latja runt på små små hinder. Och han var såå fin, gårdagens slit blev ett kvitto idag. Han väntade och hoppade fruktansvärt fint, så jag är hel nöjd!
OCH till ALLA ni som ORKADE läsa detta, det här var/är en stooor erfarenhet jag får med mig i bagaget. Jag tog hand om ALLA fodringar, ALLA in och utsläpp, jag red och mockade VARENDA dag och enda gången jag klagade var när jag skulle upp för den jävligaste gödselstadsbacken, haha!!
TACK för att jag fick vara hos er Martinsen, toppen nöjd!
/jenny
Send it over and over again bitch
Do want you want, but you never gonna break me.
Sticks and stones, never gonna shake me.
Take me away, to a secret place, a sweet escape, to better days.
/jenny
Falska människor ?
Jag är extremt trött på människor som låtsas att vara något de inte är. Att det är JAG som förväntas att stå där i slutändan med öppna armar och förlåta någon, nejnej NEJ.
Jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad, men har någon vart dryg och tyken mot mig flertal gånger så sätter jag ner foten och behandlar dom därefter också, synd för dem liksom. Haha, kaxig jag lät där.
Nejmen det jag vill ha fram är att jag tänker inte ta skiten och rykten som går omkring om MIG, när jag faktiskt vet vem som spred dem från början. Jag tänker inte låtsas som ingenting när jag faktiskt vet hur någon är när jag är med den personen, att den människan försöker passa in något fruktansvärt mycket i samhället.
Vad hände med att vara sig själv och att unik var något bra?
Screw that shit, eller vad är det man menar med detta?
Köper man likadana kläder - härmar du någon
Är du tystlåten - är du sur på en
Pratar man inte om dina framgångar - bryr man sig inte om dig
Jag kan fortsätta i en evighet och jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här inlägget. Jag vill bara att man ska vara sig själv och stå emot grupptrycket. Vara unik och ha ärliga vänner, för jag vet inte vad jag tar vägen snart om detta inte blir bättre. För jag känner att jag inte passar in i världen utanför ridsporten. Att vem jag än vänder mig till, sprider det vidare.
Jag är inte deprimerad över detta nejnej. Vill bara har fina och ärliga vänner, det vill väl alla? Nästintill alla åtminstone.
/jenny
-
Bästa vän?
Nope.
/Jenny
Nope.
/Jenny
¨Låter det töntigt?
Har insett nu under den gymnasietid som har gått nu, att jag faktiskt har helt fantastiska vänner. Känner mig helt plötsligt trygg på ett helt annat sätt än vad jag har gjort innan. Jag vet att så fort jag grubblar och vet inte vart jag ska ta vägen, kan jag ta mobilen och ringa en av dem. Berätta för dem och dem finns där och stödjer än, tack fina ni ♥
Men har också insett att hästarna är en större del av mig än vad jag har trott. Det om något har vart jobbigt. I min gamla klass hade man accepterat att jag red och inte hade tid till att jämt träffa dem och partaja. Men det var svårt nu att passa in i klassen. Jag var liksom hästtjejen, visste inte vad kul var för något enligt vissa. Fruktansvärt tråkigt, men och andra sidan... Ska jag inte vara stolt över den jag är? Ska jag inte förengångsskull känna mig stolt och skryta lite att jag känner mig duktig?
Detta är ett fruktansvärt provocerande inlägg som någon läsare här ute kommer gå i taket på och snacka så mycket skit. Men ja, gör ni så.
Men det jag vill komma till är att varför ska man döma ut någon så snabbt? Varför ha sådana fördomar? Jag mår illa på dem. Jag har fördomar, det är normalt i vårat samhälle idag men det borde inte va så. Att hästtjejer bara snackar häst dag in och ut, vet inte vad något annat är. KUL om just DU är hästtjej, var stolt om du känner att hästar är ditt liv men jag ska försöka säga såhär.. Jag tycker om hästar, de har en del av mig - helt klart!
Men jag är inte tjejen som älskar hästar fastän jag gör det. ;) Jag är gärna "hej och hå, fest och filmkvällar", Hahah, det är ett citat.
Men jag har inte tillräckligt med tid helt enkelt. Så snälla söta ni, förstå det :) Vill inte dra alla över en och samma kant. Men nu förstår ni liite iallafall. Puss
/jenny
Döm inte hunden efter håren.
OKEJ, jag delar upp detta i olika kategorier. Jag bryr mig inte just nu vem som tar åt sig det (lite senare) men here it goes.
Hästar
Jag är trött på tjatet om hon/han är så duktig när det faktiskt är hästen som gör jobbet. Eller att jag fick framgång via Ubbe, att jag rider som en ponnyryttare på storhäst, HALLÅ vakna!!
Jag är en ponnyryttare men det finns en gräns där dragen;
ponnyryttare nr1 - sliter och drar. Fläng rider i full fart, blir sur om inget går som man vill, eller att man fick fel.
ponnyryttare nr2 - rider korta men rytmiska vägar, snävar av, sliter inte utan svänger mjukt men effektivt med handen OCH benen.
Jag tänker aldrig bli nr1, jag orkar inte flertals storhästryttare. USCH! Spyr på dem. Nämner inget mer om det, de talar utmärkt för sig själv.
Vadå att man får framgång via en häst? Det går super bra i någon månad sen går det utför, Ubbe har visserligen blivit så mycket bättre men man måste kunna rida om man ska tävla på högre nivå, är det någon som missar det? Man kan inte bara rida med och styra, det funkar verkligen inte så. Det finns så mycket duktiga tjejer och killar där ute som får en bra häst som faktiskt kan rida, helt underbart att se såna ju. Men de andra som får bra hästar bara för att det inte gå bra för deras andra, nä. Usch på er med!
Vi lämnar detta så länge, återkommer säkerligen,
Vänner
Vadå ta någons vän? Man kan inte ''ta'' någon, man är en egen individ. Och att jag var med en killKOMPIS idag så betyder inte det att jag gillar honom mer än en vän, hallå igen? Jag har väl all rätt att vara vän med vilka jag vill, jag har flertal killkompisar, otroligt bra är dem. Sen har jag helt underbara tjejkompisar också men att en enda person förstör så mycket med ett fingerknäpp skrämmer mig. Jag gör vad jag vill och du/ni gör vad du/ni vill. Jag bryr mig inte så mycket om mina vänner har killkompisar eller vilka de har som tjejkompisar, deras liv, deras val.
ACCEPT IT
Kärlek
Jag gillar den jag gillar. Och att ta någon från en är så lågt, så otroligt patetiskt. Att försöka få honom genom att snacka massa skit om mig med han och den stackaren fattar inget. Hur har man samvete till det? Hur kan man sitta där och känna sig så jävla stolt och bara vilja ha killen för stunden och sen när man fått honom slänga iväg han?
Nä, om ens vän gillar en kille så kan man inte vara där och pilla. Så simpelt är det, inget mer om det heller. Det är liksom uppenbart att man inte gör något sånt. Skaffa en egen loverboy/girl. Visst ta han efteråt men fan inte samtidigt, åh blir så sur!
Övrigt
Att folk sitter där bakom sina datorer, skriver anonymt och påpekar att man är så jävla kass. Stå för ditt kast så kan vi träffas och se om du rider så jäkla bra då (exempel)
Man är så tuff bakom skärmen men när det blir face 2 face, nä. DÅ fegar man ur! Eller att någon stör sig på att man fått något och är så tuff bakom skärmen IGEN, men come on. Vi lever på 2000 talet, VI är mogna nog att inse att det är FELFELFEL. Jag ber om ursäkt för alla svordomar men är sur/ledsen så fingrarna bara flyger över tagentbordet.
Sammanfattning
Hästar är inga maskiner. Du ska kunna rida om man har häst, givitvis - alla börjar någonstans. Men att få en sm-häst/ung-häst/läromästare och verkligenverkligen inte kan rida, då är du ute på hal is vännen. Jag säger inte att alla ryttare är dåliga, alla har vart det och sen blivit bättre. Jag mena, tror ni Roffe var bäst på att rida när han var 3 ? Nä, ´han har jobbat till sig detta och blivit så fantastiskt bra som han är idag.
Och vänner är vänner. Jag är vän med flertal men så finns det någon som stör sig på det och går då och förstör för en, ljuger rakt upp i ansiktet och säger att man är så ärlig. Men nä, man har rätt att vara vän med alla och inte bli dömd efter håren på hunden.
Kärleken är en stor sak och den ska man itne leka med, SÅ enkelt är det. Punkt slut!!
Och ja, övrigt. Ta dig i kragen, stå för det du har sagt/skrivit och om du är så tuff så säger det i irl och inte på skärmen, det är endast fegt!
Oj vad långt det blev, TACK till er som läst. Avreagerade mig och detta är givitvis inte menat mot er alla, endast iditoter som inte kan hålla sin mun/fingrar i styr. Det finns så många bra läsare där ute och andra som är mindre bra. Ni alla är bra, på något sätt.
Somsagt, jag tycker att det finns mycket mer fina människor än elaka men ändå hakar man upp sig på elaka. Men nu är jag nöjd och glad.
/jenny
Nu är det slut
Nu har jag gått ut högstadiet, fattar ni? Helt sjukt hur snabbt det går.
Gårdagen var helt underbar med middag och världens goaste klasser. Kunde dansa med alla utan att bry sig. Love it och idag så grät de flesta och jag inser nu att detta är slutet. Verkligheten har kommit ikapp mig. För 3 årsedan så sa jag bara; detta kommer bli såååå långa år här på skolan men det har gått för jäkla snabbt.
Idag när vi hade fått våra betyg, sagt hejdå till lärare. Så ställde sig min klass i en ring så kramade man alla osv. Men när jag kommer till en av mina verkligen närmaste vänner, Siri. Då bröt jag ihop totalt. Och jag får ont i magen av att bara förlora henne. Vi kommer träffas i sommar, och i 3 år till på gymnasiet. Men den fina underbara tjejen betyder något otroligt. Vi kunde inte ens krama varann istället så grät vi i floder och slog varann för att vi grät för varanns skull, DET är äkta vänskap. Men gav en henne en gooo och stor kram sen, min fina bästis!
Idag har jag fullt upp. Ska bara slänga i resten av tvätten och sen fixa stallet. Träna Fortini vid 6-7 och sen åka på partyy med alla nior. WOOPWOOP som man säger, last thing togehter. Även om jag kommer hålla kontakt med de flesta så finns det dem man aldrig träffar igen. Så nä, nu kör vi. Hästar och vänner!
/jenny
Gårdagen var helt underbar med middag och världens goaste klasser. Kunde dansa med alla utan att bry sig. Love it och idag så grät de flesta och jag inser nu att detta är slutet. Verkligheten har kommit ikapp mig. För 3 årsedan så sa jag bara; detta kommer bli såååå långa år här på skolan men det har gått för jäkla snabbt.
Idag när vi hade fått våra betyg, sagt hejdå till lärare. Så ställde sig min klass i en ring så kramade man alla osv. Men när jag kommer till en av mina verkligen närmaste vänner, Siri. Då bröt jag ihop totalt. Och jag får ont i magen av att bara förlora henne. Vi kommer träffas i sommar, och i 3 år till på gymnasiet. Men den fina underbara tjejen betyder något otroligt. Vi kunde inte ens krama varann istället så grät vi i floder och slog varann för att vi grät för varanns skull, DET är äkta vänskap. Men gav en henne en gooo och stor kram sen, min fina bästis!
Idag har jag fullt upp. Ska bara slänga i resten av tvätten och sen fixa stallet. Träna Fortini vid 6-7 och sen åka på partyy med alla nior. WOOPWOOP som man säger, last thing togehter. Även om jag kommer hålla kontakt med de flesta så finns det dem man aldrig träffar igen. Så nä, nu kör vi. Hästar och vänner!
/jenny
