kelly och jenny - our life's

Jag är extremt trött på människor som låtsas att vara något de inte är. Att det är JAG som förväntas att stå där i slutändan med öppna armar och förlåta någon, nejnej NEJ. 

 

Jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad, men har någon vart dryg och tyken mot mig flertal gånger så sätter jag ner foten och behandlar dom därefter också, synd för dem liksom. Haha, kaxig jag lät där. 

Nejmen det jag vill ha fram är att jag tänker inte ta skiten och rykten som går omkring om MIG, när jag faktiskt vet vem som spred dem från början. Jag tänker inte låtsas som ingenting när jag faktiskt vet hur någon är när jag är med den personen, att den människan försöker passa in något fruktansvärt mycket i samhället. 

Vad hände med att vara sig själv och att unik var något bra?

Screw that shit, eller vad är det man menar med detta?

Köper man likadana kläder - härmar du någon

Är du tystlåten  - är du sur på en

Pratar man inte om dina framgångar - bryr man sig inte om dig

Jag kan fortsätta i en evighet och jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här inlägget. Jag vill bara att man ska vara sig själv och stå emot grupptrycket. Vara unik och ha ärliga vänner, för jag vet inte vad jag tar vägen snart om detta inte blir bättre. För jag känner att jag inte passar in i världen utanför ridsporten. Att vem jag än vänder mig till, sprider det vidare. 

Jag är inte deprimerad över detta nejnej. Vill bara har fina och ärliga vänner, det vill väl alla? Nästintill alla åtminstone. 

/jenny