kelly och jenny - our life's

Har insett nu under den gymnasietid som har gått nu, att jag faktiskt har helt fantastiska vänner. Känner mig helt plötsligt trygg på ett helt annat sätt än vad jag har gjort innan. Jag vet att så fort jag grubblar och vet inte vart jag ska ta vägen, kan jag ta mobilen och ringa en av dem. Berätta för dem och dem finns där och stödjer än, tack fina ni ♥

 

Men har också insett att hästarna är en större del av mig än vad jag har trott. Det om något har vart jobbigt. I min gamla klass hade man accepterat att jag red och inte hade tid till att jämt träffa dem och partaja. Men det var svårt nu att passa in i klassen. Jag var liksom hästtjejen, visste inte vad kul var för något enligt vissa. Fruktansvärt tråkigt, men och andra sidan... Ska jag inte vara stolt över den jag är? Ska jag inte förengångsskull känna mig stolt och skryta lite att jag känner mig duktig?

Detta är ett fruktansvärt provocerande inlägg som någon läsare här ute kommer gå i taket på och snacka så mycket skit. Men ja, gör ni så.

 

Men det jag vill komma till är att varför ska man döma ut någon så snabbt? Varför ha sådana fördomar? Jag mår illa på dem. Jag har fördomar, det är normalt i vårat samhälle idag men det borde inte va så. Att hästtjejer bara snackar häst dag in och ut, vet inte vad något annat är. KUL om just DU är hästtjej, var stolt om du känner att hästar är ditt liv men jag ska försöka säga såhär.. Jag tycker om hästar, de har en del av mig - helt klart!

Men jag är inte tjejen som älskar hästar fastän jag gör det. ;) Jag är gärna "hej och hå, fest och filmkvällar", Hahah, det är ett citat.

 

Men jag har inte tillräckligt med tid helt enkelt. Så snälla söta ni, förstå det :) Vill inte dra alla över en och samma kant. Men nu förstår ni liite iallafall. Puss

/jenny