Hjälp varann
Att lyfta fram andra människor, ge dem extra mycket creed är så otroligt bra. De som har en svacka i livet och vill ge upp allt eller bara lämna livet för stunden - peppa dem till att stanna. Försök få personen att tänka på annat.
Hitta på något galet, hjälp henne/honom att hitta en motivation till att kämpa och nå ett mål i hennes/hans liv.
Va glad för deras framgångar och försök att hjälpa dem att bli ännu bättre.
För det ni gör mot dem, som är schysst och peppade kommer ni få tillbaks i längden. Ni kan också vara stolta över er själva att ni precis har hjälpt en kompis.
Så tänk på det, ni blir så mycket bättre att hjälpa en annan. Ni hittar lösningar som ingen annan trodde var möjligt.
Ni som har det svårt - fortsätt kämpa. Prata med en nära vän som du litar på och den personen litar på dig, prata med en vuxen. Ni måste få det ur er hur ni mår.
Försöka kan man alltid göra sen bestämmer ni hur långt ni vill gå - fortsätta kämpa eller ge upp. Jag tar det första alternativet!
Ni är alla värda ett bra liv men alla föds inte med den perfekta familjen utan måste kämpa sig till att få det att funka, alla får inte den perfekta hästen - de jobbar för att få den lika bra som de andra och DE får creed och lär sig så mycket mer än att bara åk häst.
Ingen är perfekt men alla är bra, precis som man är!
alla är bra på sitt egna sätt!
/jenny
Hitta på något galet, hjälp henne/honom att hitta en motivation till att kämpa och nå ett mål i hennes/hans liv.
Va glad för deras framgångar och försök att hjälpa dem att bli ännu bättre.
För det ni gör mot dem, som är schysst och peppade kommer ni få tillbaks i längden. Ni kan också vara stolta över er själva att ni precis har hjälpt en kompis.
Så tänk på det, ni blir så mycket bättre att hjälpa en annan. Ni hittar lösningar som ingen annan trodde var möjligt.
Ni som har det svårt - fortsätt kämpa. Prata med en nära vän som du litar på och den personen litar på dig, prata med en vuxen. Ni måste få det ur er hur ni mår.
Försöka kan man alltid göra sen bestämmer ni hur långt ni vill gå - fortsätta kämpa eller ge upp. Jag tar det första alternativet!
Ni är alla värda ett bra liv men alla föds inte med den perfekta familjen utan måste kämpa sig till att få det att funka, alla får inte den perfekta hästen - de jobbar för att få den lika bra som de andra och DE får creed och lär sig så mycket mer än att bara åk häst.
Ingen är perfekt men alla är bra, precis som man är!
alla är bra på sitt egna sätt!
/jenny
Ridsport, krav-press-målmedveten
Jag kan säga med handen på hjärtat att jag har höga krav på mig själv men även om jag har höga krav så blir jag aldrig sur på hästen om den får ett nedslag eller liknande. Däremot kan jag bli irriterad men skriker aldrig ut det på en tävlingsplats då jag tycker det är pinsamt att stå och skrika när man vet att (oftast) är ens egna fel att hästen fick det nedslaget eller det stoppet.
Jag blir irriterad på mig själv.
Så fort det är någon som är på samma tävling som mig och har tvivlat på mig och den hästen så får jag ännu högre krav på mig själv och pressen över att göra ännu bättre blir för stor. Jag tycker det är bra att ha krav på sig själv om man vill komma någonstans i ridsporten. Om du vill bli en av de större ryttarna i världen så är grunden i det att du är målmedveten. Du måste vilja komma upp i toppen. Men sen får man samtidigt inte ha för stora eller extrema mål, de måste vara realistiska.
Man kan inte jämföra sig med andra ryttare som rider i eliten. Alla får inte det serverat på silverfat, vissa ryttare får kämpa sig upp mer än någon annan och sen går andra och snackar skit om den tjejen/killen och säger att hon/han har fått alla serverat.
Sen visst - vissa ryttare får det serverat men det finns ändå ryttare som har klättrat upp i höjderna och förbättrat sitt självförtroende och blivit ett team med hästen och det är då man kan känna - Fan vad grym jag är!
Skitsnack är nog det dåligaste i ridsporten. Om jag nu råkar ha ett mål att hoppa SM med Ubbe för att jag vet att han har kapacitet för det så tycker inte jag det är okej att snacka om att jag aldrig komma nå de målet. Det är mitt mål och även om jag inte kommer dit så spelar det ingen roll. Men att få veta att ens närmare kompis eller som man trodde var ens kompis går och snackar om MITT mål inom MIN ridning så går de över gränsen. Då får de ta konsekvenserna för det och jag tar inte tillbaks de som vänner.
De borde glädja mig och pusha mig framåt till mitt mål och de vet att jag kommer vilja hjälpa dem att pusha fram dem. Man borde helt enkelt glädjas av varandras framgångar, pusha varandra för att nå ens mål och ställa lite högre krav på sig själv för att bli en bättre ryttare. Ingen är perfekt inom ridningen, alltid finns det något att slipa lite extra på. Detaljer kommer alltid att existera och det är de små detaljer som gör stora skillnader.
Det är nog därför jag vill bli häst-tränare. Hjälpa andra tjejer och killar med deras mål. Få bättre sits i hoppningen, sitta mjukare i dressyren men samtidigt ska de ha kul. Allt ska inte handla på blodigt allvar utan det ska vara kul med ridsporten även om du är seriös i din ridning så lätta lite på spärrarna och ha kul, det kommer man väldigt långt med.
Och för att avrunda detta inlägget så vill jag säga att krav är bra att ha på sig själv men inte för stora utan realistiska. Ha folk runt dig som tror på dig, som vill att du ska lyckas. Fokusera på din egna ridning men vilja hjälpa andra att bli lite bättre. Ge de tips och du får något tillbaka.
B E H A N D L A A N D R A S O M DU S J Ä L V V I L L B L I B E H A N D L A D
/Jenny, förlåt om inlägget blev rörigt. Skrev det sent på kvällen/natten.
Jag blir irriterad på mig själv.
Så fort det är någon som är på samma tävling som mig och har tvivlat på mig och den hästen så får jag ännu högre krav på mig själv och pressen över att göra ännu bättre blir för stor. Jag tycker det är bra att ha krav på sig själv om man vill komma någonstans i ridsporten. Om du vill bli en av de större ryttarna i världen så är grunden i det att du är målmedveten. Du måste vilja komma upp i toppen. Men sen får man samtidigt inte ha för stora eller extrema mål, de måste vara realistiska.
Man kan inte jämföra sig med andra ryttare som rider i eliten. Alla får inte det serverat på silverfat, vissa ryttare får kämpa sig upp mer än någon annan och sen går andra och snackar skit om den tjejen/killen och säger att hon/han har fått alla serverat.
Sen visst - vissa ryttare får det serverat men det finns ändå ryttare som har klättrat upp i höjderna och förbättrat sitt självförtroende och blivit ett team med hästen och det är då man kan känna - Fan vad grym jag är!
Skitsnack är nog det dåligaste i ridsporten. Om jag nu råkar ha ett mål att hoppa SM med Ubbe för att jag vet att han har kapacitet för det så tycker inte jag det är okej att snacka om att jag aldrig komma nå de målet. Det är mitt mål och även om jag inte kommer dit så spelar det ingen roll. Men att få veta att ens närmare kompis eller som man trodde var ens kompis går och snackar om MITT mål inom MIN ridning så går de över gränsen. Då får de ta konsekvenserna för det och jag tar inte tillbaks de som vänner.
De borde glädja mig och pusha mig framåt till mitt mål och de vet att jag kommer vilja hjälpa dem att pusha fram dem. Man borde helt enkelt glädjas av varandras framgångar, pusha varandra för att nå ens mål och ställa lite högre krav på sig själv för att bli en bättre ryttare. Ingen är perfekt inom ridningen, alltid finns det något att slipa lite extra på. Detaljer kommer alltid att existera och det är de små detaljer som gör stora skillnader.
Det är nog därför jag vill bli häst-tränare. Hjälpa andra tjejer och killar med deras mål. Få bättre sits i hoppningen, sitta mjukare i dressyren men samtidigt ska de ha kul. Allt ska inte handla på blodigt allvar utan det ska vara kul med ridsporten även om du är seriös i din ridning så lätta lite på spärrarna och ha kul, det kommer man väldigt långt med.
Och för att avrunda detta inlägget så vill jag säga att krav är bra att ha på sig själv men inte för stora utan realistiska. Ha folk runt dig som tror på dig, som vill att du ska lyckas. Fokusera på din egna ridning men vilja hjälpa andra att bli lite bättre. Ge de tips och du får något tillbaka.
B E H A N D L A A N D R A S O M DU S J Ä L V V I L L B L I B E H A N D L A D
/Jenny, förlåt om inlägget blev rörigt. Skrev det sent på kvällen/natten.
Ridsport är långt ifrån lätt
Någon mer än jag som kan bli riktigt trött på människor som säger att ridsport inte är någon sport, att vi ryttare bara sitter på en hästs rygg och hästarna springer?
När jag får en fråga om varför jag rider så har jag aldrig riktigt något svar. Jag vet inte vad som gör att hästar är min hobby, min passion. Som många ryttare säger är det nog den känslan man får när man just hoppade en bana felfritt, gjorde en kanon dressyrtävling eller att fälttävlan debuten gick över förväntan gör att vi rider.
Jag tycker det är väldigt fascinerade att vi kan kontrollera en häst på flera hundra kilon. Allting kan hända, hästen kan få ett spel och sticka och innan vi vet ordet av det kan vi ligga på sjukhus med en hel hög med skador.Andra människor utanför ridvärlden kommer aldrig få känna den känslan när man är ett med hästen, den känslan som man får när man flyger över ett hinder - de kommer aldrig förstå varför vi gör det.
De säger ju att vi bara rider runt på mat och att de borde bli hamburgare. Jag har stått ut med det i flera år och det var först när jag gick i 5an som jag slutade ta emot de orden. Jag visste mycket väl att om jag slutade ta åt mig och argumentera emot deras prat så skulle de sluta. Men jag tänker på de mindre barnen eller ryttare som har noll i självförtroende, de är inte lätt för dem.
Det är inte kul att sätta sig på en häst när man har hört någon säga att man rider dåligt. Lyckligtvis så har jag väldigt bra självfötroende så jag tar inte åt mig av de snacket! Men det är inte så att jag har fötts med det utan jag har fått kämpa mig hit där jag är idag. Ingenting är omöjligt.
Jag tar åt mig kritik, BRA kritik. Bra kritik kan vara att jag har en mjuk hand osv men bra kritik är också när någon vettig människa som vet vad hon/han håller på kan säga att man behöver fixa till det, jobba lite extra med det där mm. Inte från någon tjej/kille som inte vet något av min och min häst bakgrund. De kan komma tillbaks med kritik när de vet vad de snackar om. Jag har flera underbara människor runt omkring mig som jag lyssnar på. Rättar till mina misstag och slipar på detaljer.
Ridsport är en av världens farligaste sporter, vi offrar vårt liv för att rida. Att få vara nära hästarna. DET kallas respekt. Så jag tycker ni som läser nu och som trycker ner andra människor i hästvärlden genom att säga hamburgare mm SLUTA. Ni har ingenaning om vad ni snackar om.
Hästarna är inte mitt liv som flera säger, de säger att jag barar lever på hästarna och att jag aldrig kan göra någonting. men hästarna har en väldigtväldigt stor del av mitt liv och jag offrar något enormt mycket för dem och de är verkligen värt varenda minut man lägger ner på dem.
Så innan ni säger något som ni inte vet något om, var tysta. Ni andra ryttare därute som har dåligt självförtroende, ha vänner,familj,tränare och släktningar som stöttar dig. Som vill dig väl.
Du kommer längst då. Även om du bara vill rida i skogen är det ändå viktigt att ha bra människor runt sig - de är guldvärda.
De är de här två ryttarna som får mig att vilja bli bättre och fightas i höga klasser. Helt otroligt duktiga är de!!
hoppa upp själv och se hur ''lätt'' det är...?
/jenny
Besvikelse (inom hoppning)
På många tävlingar speciellt ponnytävling så är det extremt många barn som gråter och är sura/arga på sin häst. Jag har inte samvete till att skylla allt på hästen. Om hästen inte vill hoppa och nästan travhoppar banan så kanske man ska gå ner en klass. Om man vägrar ut sig så finns det barn som slår hästarna mer än nödvändigt.
Spöet ska tillväga visa hästen. Inte slå en häst för att den är dum. Det är ett hjälpmedel. Men alltför många barn slår sina hästar inte bara inne på banan utan också när de kommer ut.
Vad spelar det för roll om du slår hästen utanför? Den fattar fortfarande inte vad den har gjort för fel. Jag ska inte säga att jag aldrig har blivit besviken men vad hjälper det om jag skyller på min häst? Det brukar oftast vara ryttarnas ansvar/fel hur hästen gick inne på banan. Jag har aldrig slått min häst med spö av ilska - ALDRIG!
Det är helt fel. Tänk ändå att du sitter på ett djur som kan göra vad den vill när den vill. Om inte du är med på ett hinder så klart den smiter, hästar är inte korkade på något sättochvis.
Om jag kommer ut från en bana och har blivit utesluten - självklart är jag besviken och sur. Men jag kan inte skylla allt på hästen och defintivt inte slå hästen. Sen blir ju inte alla ryttare uteslutna pga sigsjälv utan det finns olika anledningar till olika hästar men finns ingen utväg genom att slå,sura på en häst. Ta dig i kragen och arbeta loss problemet. Gå inte runt och gnäll över att din häst gjorde si och så. Hatar verkligen folk som skyller allt på hästen. Det är inte rättvist. Träning ger färdighet och det händer inte på dagar eller veckor. Det tar månader och år att få en bra hopphäst.
Tror ni att alla topp-hästarna föddes till att hoppa 160? Nej, då hade alla hästar gjort det. Man tränar upp dem och man ser vilken kapacitet en häst har. Tvinga inte över en häst på en viss höjd som den inte klarar men du måste ha ett mål som är realistiskt och vilja jobba mot att hoppa en viss höjd eller ett viss hinder. Men snälla ponnyryttare ni får inte bli arga på hästen om det inte var eran dag just den tävlingsdagen.
Vi ponnyryttare måste bli lite mer mogna. (menar inte att vi är omogna) men att vi måste se felet istället för att skylla på hästen OM den inte har gjort något fel, för somsagt det är inte alltid ryttarnas fel men OFTAST. Sen påtal om spöet ovanför, det ska tillväga visa hästen. Lägga till spöet på bogen gör jag och flera andra men det är inte att SLÅ. Det är att visa hästen dit och dat.
Jag vet att vi äldre inom ponnyhoppning kan vara ett bra föredöme för de mindre. Visa hur man beter sig på en tävlingsplats. Inte sura på varken häst eller familj. Hitta en lösning på allt. Våga testa något nytt om inte just den grejen funkade.
Men somsagt - en lösning!
/jenny (min åsikt och om ni har något att tillägga eller kritisera om är det bara att slänga in en kommentar, har förmodligen glömt en hel del)
Spöet ska tillväga visa hästen. Inte slå en häst för att den är dum. Det är ett hjälpmedel. Men alltför många barn slår sina hästar inte bara inne på banan utan också när de kommer ut.
Vad spelar det för roll om du slår hästen utanför? Den fattar fortfarande inte vad den har gjort för fel. Jag ska inte säga att jag aldrig har blivit besviken men vad hjälper det om jag skyller på min häst? Det brukar oftast vara ryttarnas ansvar/fel hur hästen gick inne på banan. Jag har aldrig slått min häst med spö av ilska - ALDRIG!
Det är helt fel. Tänk ändå att du sitter på ett djur som kan göra vad den vill när den vill. Om inte du är med på ett hinder så klart den smiter, hästar är inte korkade på något sättochvis.
Om jag kommer ut från en bana och har blivit utesluten - självklart är jag besviken och sur. Men jag kan inte skylla allt på hästen och defintivt inte slå hästen. Sen blir ju inte alla ryttare uteslutna pga sigsjälv utan det finns olika anledningar till olika hästar men finns ingen utväg genom att slå,sura på en häst. Ta dig i kragen och arbeta loss problemet. Gå inte runt och gnäll över att din häst gjorde si och så. Hatar verkligen folk som skyller allt på hästen. Det är inte rättvist. Träning ger färdighet och det händer inte på dagar eller veckor. Det tar månader och år att få en bra hopphäst.
Tror ni att alla topp-hästarna föddes till att hoppa 160? Nej, då hade alla hästar gjort det. Man tränar upp dem och man ser vilken kapacitet en häst har. Tvinga inte över en häst på en viss höjd som den inte klarar men du måste ha ett mål som är realistiskt och vilja jobba mot att hoppa en viss höjd eller ett viss hinder. Men snälla ponnyryttare ni får inte bli arga på hästen om det inte var eran dag just den tävlingsdagen.
Vi ponnyryttare måste bli lite mer mogna. (menar inte att vi är omogna) men att vi måste se felet istället för att skylla på hästen OM den inte har gjort något fel, för somsagt det är inte alltid ryttarnas fel men OFTAST. Sen påtal om spöet ovanför, det ska tillväga visa hästen. Lägga till spöet på bogen gör jag och flera andra men det är inte att SLÅ. Det är att visa hästen dit och dat.
Jag vet att vi äldre inom ponnyhoppning kan vara ett bra föredöme för de mindre. Visa hur man beter sig på en tävlingsplats. Inte sura på varken häst eller familj. Hitta en lösning på allt. Våga testa något nytt om inte just den grejen funkade.
Men somsagt - en lösning!
/jenny (min åsikt och om ni har något att tillägga eller kritisera om är det bara att slänga in en kommentar, har förmodligen glömt en hel del)
Värt att ta risker och chanser
Jag och Jennifer (ponyryttarna.blogg.se) disskuterade precis om man inte tar risker/chanser. Jag menar, tänk om Jennifer aldrig tog chansen att rida den galna C-ponnyn som idag är hur snäll som helst men ändå busar ihop något hela tiden. Jennifer tog risken att rida ponnyn för att försöka tävla henne. Idag har de kommit otroligt långt. Och Jennifer borde få en enorm CREED för det.
Samma sak som Ubbe, jag tog risken och även chansen att rida en otroligt bra ponny med kapacitet som räcker och blir över. Många som vet och många som inte vet att Ubbe var helt knäpp innan. Steppade och galopp i full fart, kunde inte gå avslappnat. Ingen jag skyller på föregående ryttare(även min kompis) då hon gjorde ett grymt jobb. Men någonstans blev det fel när min kompis fick ta 'över' honom, något hände innan hon fick ta han. Och sen skaffade hon en egen D-ponny och jag fick chansen att rida han.
Han är helt förändrad nu. Aldrig någonsin sett en sån skillnad på en häst som han. Tänk om jag aldrig tog chansen att rida han. Jag hade inte vart samma ryttare som idag. Tack vare honom så har jag blivit mycket mjukare i min ridning. Han har lärt sig från mig att våga varva ner.
Jag tycker att alla borde ta risken att göra si och så. Inom ridsporten måste man våga göra tvärtemot vad folk annars gör. Det jag vill ha fram i detta inlägg är att hur värdelöst allt verkar med den ponnyn/hästen så ge den tid. Ge den tid till att visa vem h*n är. Det är de minsta som vi ryttare kan göra.
Tänk ändå att vi riskerar våra liv för en sport. Men självklart är det inte vilken sport som helst. I ridsporten får vi chansen att bli ett med ett djur på flera hundra kilon. Vi tar risker så fort vi är runtomkring hästar, ingen har en aning om vad som kan hända härnäst. Hästar är flyktdjur och de kan bli rädda för det lilla minsta. Men i alla risker har alla olika mål. Många vill chansa på SM medans andra är nöjda över att få chansen till en egen häst. Så alla mål är olika satta men risker och chanser har vi alla ryttare gemensamt.
/jenny
Samma sak som Ubbe, jag tog risken och även chansen att rida en otroligt bra ponny med kapacitet som räcker och blir över. Många som vet och många som inte vet att Ubbe var helt knäpp innan. Steppade och galopp i full fart, kunde inte gå avslappnat. Ingen jag skyller på föregående ryttare(även min kompis) då hon gjorde ett grymt jobb. Men någonstans blev det fel när min kompis fick ta 'över' honom, något hände innan hon fick ta han. Och sen skaffade hon en egen D-ponny och jag fick chansen att rida han.
Han är helt förändrad nu. Aldrig någonsin sett en sån skillnad på en häst som han. Tänk om jag aldrig tog chansen att rida han. Jag hade inte vart samma ryttare som idag. Tack vare honom så har jag blivit mycket mjukare i min ridning. Han har lärt sig från mig att våga varva ner.
Jag tycker att alla borde ta risken att göra si och så. Inom ridsporten måste man våga göra tvärtemot vad folk annars gör. Det jag vill ha fram i detta inlägg är att hur värdelöst allt verkar med den ponnyn/hästen så ge den tid. Ge den tid till att visa vem h*n är. Det är de minsta som vi ryttare kan göra.
Tänk ändå att vi riskerar våra liv för en sport. Men självklart är det inte vilken sport som helst. I ridsporten får vi chansen att bli ett med ett djur på flera hundra kilon. Vi tar risker så fort vi är runtomkring hästar, ingen har en aning om vad som kan hända härnäst. Hästar är flyktdjur och de kan bli rädda för det lilla minsta. Men i alla risker har alla olika mål. Många vill chansa på SM medans andra är nöjda över att få chansen till en egen häst. Så alla mål är olika satta men risker och chanser har vi alla ryttare gemensamt.
/jenny
inlägg eller inte...
Jag vet att mina inlägg är otroligt tråkiga för tillfället. Jag hade inte heller gillat att läsa en massa text. Men faktum är att jag inte hinner göra en massa outfits, jag hinner inte skriva åsiktsinlägg. Min tid räcker inte till den här veckan. Hela den här veckan ink helgen som var har jag gått upp tidigt och kommit hem sent och ridit hästar tills klockan blir åtta-nio på kvällen.
Jag orkar inte skriva ett inlägg som bara blir felstavat och felaktiga ord i en mening. Ingen vill läsa en osammanhängade text. Så jag önskar er att ha tålamod i några dagar till med *dagen* inlägg. Men imorgon så har jag nog en hel del att skriva då jag ska trimma hästar tillsammans med tjejerna i stallet så jag kan ju skriva ner hur vi lösgör dom osv om det skulle vara hyfsat intressant?
Men som sagt, klarar ni hålla ut? Jag ska fundera lita på vad jag kan skriva ner annars får jag ta en kortkort bloggpaus och komma tillbaks när jag har lite roligare grejer att skriva om.
ni läsare är guldvärda!
/jenny
Jag orkar inte skriva ett inlägg som bara blir felstavat och felaktiga ord i en mening. Ingen vill läsa en osammanhängade text. Så jag önskar er att ha tålamod i några dagar till med *dagen* inlägg. Men imorgon så har jag nog en hel del att skriva då jag ska trimma hästar tillsammans med tjejerna i stallet så jag kan ju skriva ner hur vi lösgör dom osv om det skulle vara hyfsat intressant?
Men som sagt, klarar ni hålla ut? Jag ska fundera lita på vad jag kan skriva ner annars får jag ta en kortkort bloggpaus och komma tillbaks när jag har lite roligare grejer att skriva om.
ni läsare är guldvärda!
/jenny
Gymnasium val
Det kan inte bli svårare.
Jag vill ju helst gå på SRG men det lockar inte tillräckligt nog. Mamma orkar inte köra fram och tillbaks hela tiden till tävlingar. Och tävla är det jag vill. Jag funderar att gå på Lerums med hästinriktning.
Men beridare vill jag också bli. Man kan bli beridare utan utbildning då jag rider antal olika hästar varje dag och få olika uppleveser efter de. Oj, det lät alltför egoistiskt. Men fattar ni vinkeln. Frågan är vad vill jag?
Vill jag ha hästar i mitt liv? - JA.
Vill jag gå på ett hästgymnasium? - Nej.
Vill jag gå på ett gymnasium med hästinriktning? - JA.
Jag vill ju ha en annan utbildning. Utanför hästramarna. Och det är inte så simpelt som det verkar att vara. Det är inte bara att välja något. Jag vill ha en bra framtid med en normal utbildning men samtidigt vill jag ha ett stall, ett försäljningsstall eller att man rider till hästar och sen till försäljning.
Drömmen är stor och det krävs att komma dit. Men jag ska ge gärnet och verkligen läsa om gymnasium som ligger hyfsat nära så jag kan fortsätta träna för Emanuelsson varje vecka. Åka iväg och tävla.
Så jag får ligga i med mina betyg och jag ska läsa på gymnasium och hälsa på!
'lägg upp ett mål så ger du allt för att komma ännu längre'
/jenny
Jag vill ju helst gå på SRG men det lockar inte tillräckligt nog. Mamma orkar inte köra fram och tillbaks hela tiden till tävlingar. Och tävla är det jag vill. Jag funderar att gå på Lerums med hästinriktning.
Men beridare vill jag också bli. Man kan bli beridare utan utbildning då jag rider antal olika hästar varje dag och få olika uppleveser efter de. Oj, det lät alltför egoistiskt. Men fattar ni vinkeln. Frågan är vad vill jag?
Vill jag ha hästar i mitt liv? - JA.
Vill jag gå på ett hästgymnasium? - Nej.
Vill jag gå på ett gymnasium med hästinriktning? - JA.
Jag vill ju ha en annan utbildning. Utanför hästramarna. Och det är inte så simpelt som det verkar att vara. Det är inte bara att välja något. Jag vill ha en bra framtid med en normal utbildning men samtidigt vill jag ha ett stall, ett försäljningsstall eller att man rider till hästar och sen till försäljning.
Drömmen är stor och det krävs att komma dit. Men jag ska ge gärnet och verkligen läsa om gymnasium som ligger hyfsat nära så jag kan fortsätta träna för Emanuelsson varje vecka. Åka iväg och tävla.
Så jag får ligga i med mina betyg och jag ska läsa på gymnasium och hälsa på!
'lägg upp ett mål så ger du allt för att komma ännu längre'
/jenny
utnytta..
ÅÅHH, vad jag hatar folk som utnyttjar en. Vad finns det för meningen med det? Man får ju ändå den skiten tillbaks.
Patetiska är vad folk är som utnyttjar andra!!
När man själv har kämpat sig dit med sin ridning så kommer en s.k kompis dit och vill 'vara' med dig...
När man själv har mer pengar en andra så vill en s.k kompis 'vara' med dig för att ha kul...
När man ber om ett nummer för att sen 'ta' den vännen...
Men sanningen är att h*n vill vara med dig bara för att rida, vill inget annat.
Men sanningen är att h*n vill vara med dig för att du har mycket pengar.
Men sanningen är att h*n vill bara ta den tjejens/killens liv för att kunna dumpa sitt egna..
Jag mena, COME ON. Hur schysst är det? Hur kul är det att vara den som tror att du är en vän men egentligen bara är en falsk person?
Sen finns det självklart folk runtomkring som verkligen vill vara din vän och att du råkar ha hästar,pengar,stort hus är bara en grej på köpet. Det är äkta vänner som vill vara med dig och som vill att du lyckas.
Jag tycker att man ska glädjas åt folks framgångar. Inte sitta och spekulera varför h*n gjorde si och så. Fokusera på ditt egna liv istället för att leva på en annans. Sen förstår jag man om vill ha det precis som den tjejen/killen men ska inte utnyttja den för det för att höja sin egna status.
Tänk att alltid ha en fråga; varför? Varför gjorde du så?
Men att man aldrig kan få ett svar. Hoppas ni som läser detta som utnyttjar folk slutar med det och tänk på konsekvenserna. Eran skit och ni kastar det på en annan. Förr eller senare kommer ni få den tillbaks på ett eller annat sätt.
Men ni andra som inte utnyttjar folk ska ha ett stortstort fin + i kanten. Ni är guldvärda!
Jag tog bara exempel ovan (pengar,ridning osv) för att ge ett bättre budskap till er läsare. Om ni önskar något som jag ska skriva om så säg till!
/jenny
Patetiska är vad folk är som utnyttjar andra!!
När man själv har kämpat sig dit med sin ridning så kommer en s.k kompis dit och vill 'vara' med dig...
När man själv har mer pengar en andra så vill en s.k kompis 'vara' med dig för att ha kul...
När man ber om ett nummer för att sen 'ta' den vännen...
Men sanningen är att h*n vill vara med dig bara för att rida, vill inget annat.
Men sanningen är att h*n vill vara med dig för att du har mycket pengar.
Men sanningen är att h*n vill bara ta den tjejens/killens liv för att kunna dumpa sitt egna..
Jag mena, COME ON. Hur schysst är det? Hur kul är det att vara den som tror att du är en vän men egentligen bara är en falsk person?
Sen finns det självklart folk runtomkring som verkligen vill vara din vän och att du råkar ha hästar,pengar,stort hus är bara en grej på köpet. Det är äkta vänner som vill vara med dig och som vill att du lyckas.
Jag tycker att man ska glädjas åt folks framgångar. Inte sitta och spekulera varför h*n gjorde si och så. Fokusera på ditt egna liv istället för att leva på en annans. Sen förstår jag man om vill ha det precis som den tjejen/killen men ska inte utnyttja den för det för att höja sin egna status.
Tänk att alltid ha en fråga; varför? Varför gjorde du så?
Men att man aldrig kan få ett svar. Hoppas ni som läser detta som utnyttjar folk slutar med det och tänk på konsekvenserna. Eran skit och ni kastar det på en annan. Förr eller senare kommer ni få den tillbaks på ett eller annat sätt.
Men ni andra som inte utnyttjar folk ska ha ett stortstort fin + i kanten. Ni är guldvärda!
Jag tog bara exempel ovan (pengar,ridning osv) för att ge ett bättre budskap till er läsare. Om ni önskar något som jag ska skriva om så säg till!
/jenny
toughts
You be my dream and I be someone you never knew.
det gör ont att inse sanningen men det gör mer ont att inse att jag måste gå framåt för det är där jag är lycklig.
kan inte längre göra uppoffringar för dig, hur gärna jag vill göra allt för dig så behöver jag få ett stopp.
en del av mig kommer alltid att älska dig, medans den andra delen kommer alltid ha en fråga som aldrig kommer få ett svar; hur kan du begära så mycket från en som inte har det du vill ha?
Jag har en väldigt mycket tankar i mitt huvud och väljer att skriva ner dem. Just för att kunna släppa det och sen återgå till verkligheten.
Publiceras i 'åsikter' om ni vill läsa de.
/jenny
alla har vi drömmar
Jag kommer alltid ha drömmar som jag aldrig kommer nå. Det är lite synd då jag verkligen hade hoppats på höga nivåer inom det men lägger det på sidan och fokuserar på rätt väg.
Jag vet vad jag vill men drömmen ska förbli en dröm. Där slutar den bra och jag vill att det ska vara så.
I never tought I will be so afraid... afraid for something that doesn't exist.
/jenny
Jag vet vad jag vill men drömmen ska förbli en dröm. Där slutar den bra och jag vill att det ska vara så.
I never tought I will be so afraid... afraid for something that doesn't exist.
/jenny
så trött på folk som leker...
Folk driver med en, utnyttjar en. Jag är trött på det.
Varför kan inte folk glädjas åt andras framgångar?
Eller helt enkelt inte bry sig om den personen man hatar. Du behöver inte klicka in dig på bloggen och hitta en massa fel och sen sprida falska rykten, folk vet att du ljuger.
Du behöver inte ringa mig på dolt nummer, jag vet redan att det är du.
Så lek inte med mig, du sätter dig själv i en djup äcklig skit. Du sjunker snabbare än när man dör av en blixt. Så gå inte runt och tro att du är något, för jag vet redan att du är falsk. Rakt igenom.
Du får inga mera chanser, för detta var droppen. Du har försökt att lösa det nu med ännu mer lögner. Men jag har växt upp och insett att du har gång på gång försökt att hitta en utväg, genom att ljuga.
Och ju mer du snackar skit och ju mer du sprider falska rykten om mig och mina hästar så kommer folk hata dig mer och mer för varje dag som går.
det jag skrev nu där jag skrev "du" och "jag" är inget du och jag egentligen. Alltså är det flera en bara 1 person. Och jag är inte precis JAG utan det kan likaväl vara en kompis till mig. Så ta inte för givet att detta handlar om mig.. kanske det gör det ändå? kanske inte?!
/jenny
Varför kan inte folk glädjas åt andras framgångar?
Eller helt enkelt inte bry sig om den personen man hatar. Du behöver inte klicka in dig på bloggen och hitta en massa fel och sen sprida falska rykten, folk vet att du ljuger.
Du behöver inte ringa mig på dolt nummer, jag vet redan att det är du.
Så lek inte med mig, du sätter dig själv i en djup äcklig skit. Du sjunker snabbare än när man dör av en blixt. Så gå inte runt och tro att du är något, för jag vet redan att du är falsk. Rakt igenom.
Du får inga mera chanser, för detta var droppen. Du har försökt att lösa det nu med ännu mer lögner. Men jag har växt upp och insett att du har gång på gång försökt att hitta en utväg, genom att ljuga.
Och ju mer du snackar skit och ju mer du sprider falska rykten om mig och mina hästar så kommer folk hata dig mer och mer för varje dag som går.
det jag skrev nu där jag skrev "du" och "jag" är inget du och jag egentligen. Alltså är det flera en bara 1 person. Och jag är inte precis JAG utan det kan likaväl vara en kompis till mig. Så ta inte för givet att detta handlar om mig.. kanske det gör det ändå? kanske inte?!
/jenny
Internet mobbning??
Jag tycker det är fruktansvärt omoget att sitta bakom en data skärm och skriva en massa skit. Vissa är ju ironiska mot varandra men då ska de personer som är inblandade vara med på det.
Ni vet BILDDAGBOKEN ? Det är nog den sidan jag hatar mest. Där är det så himla mycket trycka ner folk.(tryckte nog precis ner sidan. Men jag gillar den inte kan jag ju säga isf) En jäkla massa fula ord, inte ens värda att lägga ner energi på att skriva ner här. Men var någonstans kan folk ha stake till att skriva en massa skit till en person via datorer? Man skriver 'två mot en, backa av' 'jag har kontakter, jag kan skicka ett sms så kommer de till dig så att du kommer få åka in till akuten för att du är så skadad'
Man verkar så himla tuff bakom skärmen med tagenter och en massa text men när du väl är ansikte mot ansikte så har du ingen stake till att säga allt det du skrev till den här personen. Jag fattar inte ens varför man orkar lägga ner en massa energi på att försöka få andra att må dåligt?
Tänk om det var DU i den sitsen. Tänk om det var DIG alla pratar om för att du råkat ha fel klädesplagg eller råkat stavat fel på internet. En massa onödig petfel som folk sitter och beskådar. Hur orkar man som människa?
Jag verkar orka skriva detta nu men jag tycker det är synd om den killen/tjejen som får ta alla anklageser och som inte vågar säga emot, för rädd. För rädd att alla folk ska hata en, att man ska bli hatad för resten av livet.
Men det är de som mobbar som är osäkra i sig själv och känner sig bättre efter att ha tryckt ner en person, man har mer makt om folk lider och blir ledsna över dess ord som man precis sa.
FACEBOOK är ännu än sida som är lätt att trycka ner personer och hänga ut människor. Hemsidorna har gått överstyr, jag har själv fb.
Men vad jag vet så är det inte alls lika mycket bråk men man veta aldrig vad som skrivs i chatten, vad som skrivs i privatmeddelanden. Jag hoppas att alla som trycker ner folk LÄGGER AV med det nu. Det är inte okej att få andra folk att må dåligt, det är bara inte okej!
Jag själv har blivit hatad av människor, är hatad av flera. Alla är hatad av någon i världen, tyvärr. Man kan inte bli älskad av alla även om man önskar det ibland.
Tänk alla kommentarer på en bild som trycker ner en person. Och den personen som tryckte ner en väntar på en reaktion från dig och vill att du ska försvara dig själv. Det blir roligare för den som tryckt ner dig.
MEN även hur svårt det än är att vilja svara på den dryga,elaka kommentaren så gör det inte. Lägg inte ner tid på att försvara dig och mot argumentera. Det är precis vad den 'mobbaren' vill. H*n vill att du ska må dåligt för att h*n ska få känna sig stolt.
Men hur kan man vara stolt över att fått någon tjej/kille att må dåligt?
Hur kan man ha samvete nog för det?
Hur kan man gå runt varje dag och göra samma sak om och om igen?
Väx upp alla människor som trycker ner andra. Speciellt ni som trycker ner bloggare. De bloggar för ER. Och om du inte gillar hennes/hans blogg så läs inte den förbaskade bloggen. De bloggar inte för att få anonyma kommentarer att de står 'du rider dåligt' 'du kan ju inte sminka dig' 'flängrid inte så'
MEN HALLÅ?
Om det är bilder är det ÖGONBLICKS bilder. En snabb hundradel som fastnar på bild under det ridpasset eller den dagen på stranden. Om det är filmer?
Om det är en låg klass för dig som egentligen hoppar MSVA och går ner och hoppar en LA så kan den personen rida för att vinna för att den är säker på höjden, right?
Eller som Nellie Berntsson gjorde, kvalade till MSV. Fattar ni inte att man rider extra mycket för att få den där sista nollan? Man vill så mycket att man hjälper hästen för mycket, och vill ha den där nollan.
Det gjorde jag med Ubbe. Överdrev hela min ritt, jag hade så mycket vilja och har man en häst som hoppar allt så rider man på ännu mer. Om man 'drar' den i munnen som flera påstår. Hur vet man att det är ryttaren?
Hästen kanske bara kör upp huvudet utan anledning? Vet vem. (Bara ryttare, familjen, nära och kära som vet eller hästkunniga människor)
Men ryttaren känner hästen bäst. Och om ni människor bakom era dataskärmar trycker ner människor pga av vissa rundor på hästtävlingar, eller när man dansar runt bland människor så går man som en idiot som inte kan rida eller en konstig tjej som springer runt bland folk?
Hur kan ni bakom en DATASKÄRM döma en? Ni har inte suttit på den hästen, ni har inte såna vänner som ni kan skämma ut er med. Ni kan inte döma en hund efter håren! Så döm inte för snabbt. Ni får skiten tillbaks på ett eller annat sätt.
Bedöm inte andra folk så snabbt med tråkiga och negativa ord. Lägg inte näsan i blöt, hur orkar man ens bry sig om att någon har köpt en jätte dyr klocka för flera tusen eller att någon i hästvärlden fick en häst för flera hundra tusen.
Man kan lätt göra om en häst från ingenting till 100. Man kan lätt skämma ut sig om man skaffar rätt vänner.
Bry dig inte om du tänker mobba och döma den med dåliga kommentarer.
Men snälla, sköt er själva och så tar alla andra hand om sig själva. Det är lättast så och förblir lättast.
Och ni alla söta människor som verkligen kommenterar positivit men kanske har någon åsikt där, det är ett STORT + för er. Ni är helt underbara.
Så ni som läser detta som är medvetena om att trycka ner folk, LÄGG NER. Har ni stake nog att säga det till den personen i irl? Gör det då. Men gå inte på en som är mindre och oskyldig, då går ni över gränsen.
Och ni som inte vågar säga emot? Gör det EN gång. Ni blir inte så mycket bättre en alla andra som trycker ner andra isf. Så låt det inte bli en vana. Glöm inte det!
Hoppas ni fick en tankeställare.
/jenny
Ni vet BILDDAGBOKEN ? Det är nog den sidan jag hatar mest. Där är det så himla mycket trycka ner folk.(tryckte nog precis ner sidan. Men jag gillar den inte kan jag ju säga isf) En jäkla massa fula ord, inte ens värda att lägga ner energi på att skriva ner här. Men var någonstans kan folk ha stake till att skriva en massa skit till en person via datorer? Man skriver 'två mot en, backa av' 'jag har kontakter, jag kan skicka ett sms så kommer de till dig så att du kommer få åka in till akuten för att du är så skadad'
Man verkar så himla tuff bakom skärmen med tagenter och en massa text men när du väl är ansikte mot ansikte så har du ingen stake till att säga allt det du skrev till den här personen. Jag fattar inte ens varför man orkar lägga ner en massa energi på att försöka få andra att må dåligt?
Tänk om det var DU i den sitsen. Tänk om det var DIG alla pratar om för att du råkat ha fel klädesplagg eller råkat stavat fel på internet. En massa onödig petfel som folk sitter och beskådar. Hur orkar man som människa?
Jag verkar orka skriva detta nu men jag tycker det är synd om den killen/tjejen som får ta alla anklageser och som inte vågar säga emot, för rädd. För rädd att alla folk ska hata en, att man ska bli hatad för resten av livet.
Men det är de som mobbar som är osäkra i sig själv och känner sig bättre efter att ha tryckt ner en person, man har mer makt om folk lider och blir ledsna över dess ord som man precis sa.
FACEBOOK är ännu än sida som är lätt att trycka ner personer och hänga ut människor. Hemsidorna har gått överstyr, jag har själv fb.
Men vad jag vet så är det inte alls lika mycket bråk men man veta aldrig vad som skrivs i chatten, vad som skrivs i privatmeddelanden. Jag hoppas att alla som trycker ner folk LÄGGER AV med det nu. Det är inte okej att få andra folk att må dåligt, det är bara inte okej!
Jag själv har blivit hatad av människor, är hatad av flera. Alla är hatad av någon i världen, tyvärr. Man kan inte bli älskad av alla även om man önskar det ibland.
Tänk alla kommentarer på en bild som trycker ner en person. Och den personen som tryckte ner en väntar på en reaktion från dig och vill att du ska försvara dig själv. Det blir roligare för den som tryckt ner dig.
MEN även hur svårt det än är att vilja svara på den dryga,elaka kommentaren så gör det inte. Lägg inte ner tid på att försvara dig och mot argumentera. Det är precis vad den 'mobbaren' vill. H*n vill att du ska må dåligt för att h*n ska få känna sig stolt.
Men hur kan man vara stolt över att fått någon tjej/kille att må dåligt?
Hur kan man ha samvete nog för det?
Hur kan man gå runt varje dag och göra samma sak om och om igen?
Väx upp alla människor som trycker ner andra. Speciellt ni som trycker ner bloggare. De bloggar för ER. Och om du inte gillar hennes/hans blogg så läs inte den förbaskade bloggen. De bloggar inte för att få anonyma kommentarer att de står 'du rider dåligt' 'du kan ju inte sminka dig' 'flängrid inte så'
MEN HALLÅ?
Om det är bilder är det ÖGONBLICKS bilder. En snabb hundradel som fastnar på bild under det ridpasset eller den dagen på stranden. Om det är filmer?
Om det är en låg klass för dig som egentligen hoppar MSVA och går ner och hoppar en LA så kan den personen rida för att vinna för att den är säker på höjden, right?
Eller som Nellie Berntsson gjorde, kvalade till MSV. Fattar ni inte att man rider extra mycket för att få den där sista nollan? Man vill så mycket att man hjälper hästen för mycket, och vill ha den där nollan.
Det gjorde jag med Ubbe. Överdrev hela min ritt, jag hade så mycket vilja och har man en häst som hoppar allt så rider man på ännu mer. Om man 'drar' den i munnen som flera påstår. Hur vet man att det är ryttaren?
Hästen kanske bara kör upp huvudet utan anledning? Vet vem. (Bara ryttare, familjen, nära och kära som vet eller hästkunniga människor)
Men ryttaren känner hästen bäst. Och om ni människor bakom era dataskärmar trycker ner människor pga av vissa rundor på hästtävlingar, eller när man dansar runt bland människor så går man som en idiot som inte kan rida eller en konstig tjej som springer runt bland folk?
Hur kan ni bakom en DATASKÄRM döma en? Ni har inte suttit på den hästen, ni har inte såna vänner som ni kan skämma ut er med. Ni kan inte döma en hund efter håren! Så döm inte för snabbt. Ni får skiten tillbaks på ett eller annat sätt.
Bedöm inte andra folk så snabbt med tråkiga och negativa ord. Lägg inte näsan i blöt, hur orkar man ens bry sig om att någon har köpt en jätte dyr klocka för flera tusen eller att någon i hästvärlden fick en häst för flera hundra tusen.
Man kan lätt göra om en häst från ingenting till 100. Man kan lätt skämma ut sig om man skaffar rätt vänner.
Bry dig inte om du tänker mobba och döma den med dåliga kommentarer.
Men snälla, sköt er själva och så tar alla andra hand om sig själva. Det är lättast så och förblir lättast.
Och ni alla söta människor som verkligen kommenterar positivit men kanske har någon åsikt där, det är ett STORT + för er. Ni är helt underbara.
Så ni som läser detta som är medvetena om att trycka ner folk, LÄGG NER. Har ni stake nog att säga det till den personen i irl? Gör det då. Men gå inte på en som är mindre och oskyldig, då går ni över gränsen.
Och ni som inte vågar säga emot? Gör det EN gång. Ni blir inte så mycket bättre en alla andra som trycker ner andra isf. Så låt det inte bli en vana. Glöm inte det!
Hoppas ni fick en tankeställare.
/jenny
pressen, perfektion, känslan
Tack alla som har sms,skrivit på fb och här att de finns. Ni undrar säkerligen vad som har hänt och jag kan tyvärr inte berätta och har inget att skriva om. Förlåt att tävlingsresultaten inte har kommit upp men orkar inte skriva. Jag orkar liksom inte skriva något speciellt. Men resultat kommer upp så fort jag får veta en grej.
Pressen är stor inom ridningen. Man känner att man måste göra allt perfekt på banan eftersom man har mer än 100 ögon på sig. De dömer dig direkt efter din häst och utrustning, sen även för din ridstil.
Jag har börjat känna pressen på banan att allt ska klaffa. Jag måste lägga av med det. Vad hände med att ridningen ska vara kul?
Jag tycker det är kul med pressen kommer ikapp. Dömningen man får från folk som sen skriver att man är kass. Vem har rätt att trycka ner en som person? Alla har svackor även de bästa så lägg ner det med att trycka ner.
Jag tycker det är synd om de tjejer/killar som rider och har världens presentation ångest över alla folk som stirrar och rädd för att göra bort sig. Jag är rädd för att göra bort mig och när man gör det så känns det som hela världen rasar samman. Jag har också dömt folk utöver första ögonkastet men har lagt ner med det. Det var så elakt mot alla runtomkring även om jag inte sa det högt. Nu bryr jag mig inte alls om folk på framridning och framhoppning, lägg ner rätt sorts energi på dig och din häst.
Men de som har svårt för det tänker oftast på alla andra och hur de ser ut och vad de har för utrustning 'oj, sånt schabrak måste jag skaffa' 'om jag bara skulle få en sån fin häst'
Alla hästar är fina och bra på olika grejer, det är ju därför det finns så många grenar inom ridningen.
Tänk inte på pressen. Tänk att du ska rida för dig själv och din ponny. Och låt de andra snacka skit om dig. Låt de tycka och tänka hur de vill om dig. Publiken/folket alltid någon som försöker hitta något fel på dig eller din häst - eran svaghet. Men jag har lagt under pressen nu och rider för mig själv. Kännar inget till att gå runt och ha en press, men man vill alltid vara lite duktigare, visa att man kan göra det där och det där när folk som är 'speciella' är runtomkring eller kanske din kompis?
Jag hoppas alla ungdomar därute som rider, rider för sin och hästens skull. Inte för att någon annan, inte leka perfekt på banan för du är redan perfekt på så många sätt. Alla har kommit till pressen men man kommer över den trösklen på ett eller annat sätt. Du får tillbaks ditt självförtroende. Du får tillbaks din och din hästs perfektion i dina tankar.. Då du känner att ni kan klara allt, du känner att din häst är bäst, du känner att du vill ut och visa alla ponnymammor/pappor att du klara det och att de hade fel angående din häst. För ni är så mycket bättre alla ni där ute, ryttare. Eran häst försöker göra det bäst men ibland kommer svackor - acceptera det. Hur svårt det än är så kommer ni äga ridbanan efter mycket svett, 'blod' och tårar. Allt slit ni lägger ner på dig själv och hästen kommer ge resultat.
/jenny
Pressen är stor inom ridningen. Man känner att man måste göra allt perfekt på banan eftersom man har mer än 100 ögon på sig. De dömer dig direkt efter din häst och utrustning, sen även för din ridstil.
Jag har börjat känna pressen på banan att allt ska klaffa. Jag måste lägga av med det. Vad hände med att ridningen ska vara kul?
Jag tycker det är kul med pressen kommer ikapp. Dömningen man får från folk som sen skriver att man är kass. Vem har rätt att trycka ner en som person? Alla har svackor även de bästa så lägg ner det med att trycka ner.
Jag tycker det är synd om de tjejer/killar som rider och har världens presentation ångest över alla folk som stirrar och rädd för att göra bort sig. Jag är rädd för att göra bort mig och när man gör det så känns det som hela världen rasar samman. Jag har också dömt folk utöver första ögonkastet men har lagt ner med det. Det var så elakt mot alla runtomkring även om jag inte sa det högt. Nu bryr jag mig inte alls om folk på framridning och framhoppning, lägg ner rätt sorts energi på dig och din häst.
Men de som har svårt för det tänker oftast på alla andra och hur de ser ut och vad de har för utrustning 'oj, sånt schabrak måste jag skaffa' 'om jag bara skulle få en sån fin häst'
Alla hästar är fina och bra på olika grejer, det är ju därför det finns så många grenar inom ridningen.
Tänk inte på pressen. Tänk att du ska rida för dig själv och din ponny. Och låt de andra snacka skit om dig. Låt de tycka och tänka hur de vill om dig. Publiken/folket alltid någon som försöker hitta något fel på dig eller din häst - eran svaghet. Men jag har lagt under pressen nu och rider för mig själv. Kännar inget till att gå runt och ha en press, men man vill alltid vara lite duktigare, visa att man kan göra det där och det där när folk som är 'speciella' är runtomkring eller kanske din kompis?
Jag hoppas alla ungdomar därute som rider, rider för sin och hästens skull. Inte för att någon annan, inte leka perfekt på banan för du är redan perfekt på så många sätt. Alla har kommit till pressen men man kommer över den trösklen på ett eller annat sätt. Du får tillbaks ditt självförtroende. Du får tillbaks din och din hästs perfektion i dina tankar.. Då du känner att ni kan klara allt, du känner att din häst är bäst, du känner att du vill ut och visa alla ponnymammor/pappor att du klara det och att de hade fel angående din häst. För ni är så mycket bättre alla ni där ute, ryttare. Eran häst försöker göra det bäst men ibland kommer svackor - acceptera det. Hur svårt det än är så kommer ni äga ridbanan efter mycket svett, 'blod' och tårar. Allt slit ni lägger ner på dig själv och hästen kommer ge resultat.
/jenny
