Ridsport, krav-press-målmedveten
Jag kan säga med handen på hjärtat att jag har höga krav på mig själv men även om jag har höga krav så blir jag aldrig sur på hästen om den får ett nedslag eller liknande. Däremot kan jag bli irriterad men skriker aldrig ut det på en tävlingsplats då jag tycker det är pinsamt att stå och skrika när man vet att (oftast) är ens egna fel att hästen fick det nedslaget eller det stoppet.
Jag blir irriterad på mig själv.
Så fort det är någon som är på samma tävling som mig och har tvivlat på mig och den hästen så får jag ännu högre krav på mig själv och pressen över att göra ännu bättre blir för stor. Jag tycker det är bra att ha krav på sig själv om man vill komma någonstans i ridsporten. Om du vill bli en av de större ryttarna i världen så är grunden i det att du är målmedveten. Du måste vilja komma upp i toppen. Men sen får man samtidigt inte ha för stora eller extrema mål, de måste vara realistiska.
Man kan inte jämföra sig med andra ryttare som rider i eliten. Alla får inte det serverat på silverfat, vissa ryttare får kämpa sig upp mer än någon annan och sen går andra och snackar skit om den tjejen/killen och säger att hon/han har fått alla serverat.
Sen visst - vissa ryttare får det serverat men det finns ändå ryttare som har klättrat upp i höjderna och förbättrat sitt självförtroende och blivit ett team med hästen och det är då man kan känna - Fan vad grym jag är!
Skitsnack är nog det dåligaste i ridsporten. Om jag nu råkar ha ett mål att hoppa SM med Ubbe för att jag vet att han har kapacitet för det så tycker inte jag det är okej att snacka om att jag aldrig komma nå de målet. Det är mitt mål och även om jag inte kommer dit så spelar det ingen roll. Men att få veta att ens närmare kompis eller som man trodde var ens kompis går och snackar om MITT mål inom MIN ridning så går de över gränsen. Då får de ta konsekvenserna för det och jag tar inte tillbaks de som vänner.
De borde glädja mig och pusha mig framåt till mitt mål och de vet att jag kommer vilja hjälpa dem att pusha fram dem. Man borde helt enkelt glädjas av varandras framgångar, pusha varandra för att nå ens mål och ställa lite högre krav på sig själv för att bli en bättre ryttare. Ingen är perfekt inom ridningen, alltid finns det något att slipa lite extra på. Detaljer kommer alltid att existera och det är de små detaljer som gör stora skillnader.
Det är nog därför jag vill bli häst-tränare. Hjälpa andra tjejer och killar med deras mål. Få bättre sits i hoppningen, sitta mjukare i dressyren men samtidigt ska de ha kul. Allt ska inte handla på blodigt allvar utan det ska vara kul med ridsporten även om du är seriös i din ridning så lätta lite på spärrarna och ha kul, det kommer man väldigt långt med.
Och för att avrunda detta inlägget så vill jag säga att krav är bra att ha på sig själv men inte för stora utan realistiska. Ha folk runt dig som tror på dig, som vill att du ska lyckas. Fokusera på din egna ridning men vilja hjälpa andra att bli lite bättre. Ge de tips och du får något tillbaka.
B E H A N D L A A N D R A S O M DU S J Ä L V V I L L B L I B E H A N D L A D
/Jenny, förlåt om inlägget blev rörigt. Skrev det sent på kvällen/natten.
Jag blir irriterad på mig själv.
Så fort det är någon som är på samma tävling som mig och har tvivlat på mig och den hästen så får jag ännu högre krav på mig själv och pressen över att göra ännu bättre blir för stor. Jag tycker det är bra att ha krav på sig själv om man vill komma någonstans i ridsporten. Om du vill bli en av de större ryttarna i världen så är grunden i det att du är målmedveten. Du måste vilja komma upp i toppen. Men sen får man samtidigt inte ha för stora eller extrema mål, de måste vara realistiska.
Man kan inte jämföra sig med andra ryttare som rider i eliten. Alla får inte det serverat på silverfat, vissa ryttare får kämpa sig upp mer än någon annan och sen går andra och snackar skit om den tjejen/killen och säger att hon/han har fått alla serverat.
Sen visst - vissa ryttare får det serverat men det finns ändå ryttare som har klättrat upp i höjderna och förbättrat sitt självförtroende och blivit ett team med hästen och det är då man kan känna - Fan vad grym jag är!
Skitsnack är nog det dåligaste i ridsporten. Om jag nu råkar ha ett mål att hoppa SM med Ubbe för att jag vet att han har kapacitet för det så tycker inte jag det är okej att snacka om att jag aldrig komma nå de målet. Det är mitt mål och även om jag inte kommer dit så spelar det ingen roll. Men att få veta att ens närmare kompis eller som man trodde var ens kompis går och snackar om MITT mål inom MIN ridning så går de över gränsen. Då får de ta konsekvenserna för det och jag tar inte tillbaks de som vänner.
De borde glädja mig och pusha mig framåt till mitt mål och de vet att jag kommer vilja hjälpa dem att pusha fram dem. Man borde helt enkelt glädjas av varandras framgångar, pusha varandra för att nå ens mål och ställa lite högre krav på sig själv för att bli en bättre ryttare. Ingen är perfekt inom ridningen, alltid finns det något att slipa lite extra på. Detaljer kommer alltid att existera och det är de små detaljer som gör stora skillnader.
Det är nog därför jag vill bli häst-tränare. Hjälpa andra tjejer och killar med deras mål. Få bättre sits i hoppningen, sitta mjukare i dressyren men samtidigt ska de ha kul. Allt ska inte handla på blodigt allvar utan det ska vara kul med ridsporten även om du är seriös i din ridning så lätta lite på spärrarna och ha kul, det kommer man väldigt långt med.
Och för att avrunda detta inlägget så vill jag säga att krav är bra att ha på sig själv men inte för stora utan realistiska. Ha folk runt dig som tror på dig, som vill att du ska lyckas. Fokusera på din egna ridning men vilja hjälpa andra att bli lite bättre. Ge de tips och du får något tillbaka.
B E H A N D L A A N D R A S O M DU S J Ä L V V I L L B L I B E H A N D L A D
/Jenny, förlåt om inlägget blev rörigt. Skrev det sent på kvällen/natten.
Kommentarer
Trackback
