Ridsport är långt ifrån lätt
Någon mer än jag som kan bli riktigt trött på människor som säger att ridsport inte är någon sport, att vi ryttare bara sitter på en hästs rygg och hästarna springer?
När jag får en fråga om varför jag rider så har jag aldrig riktigt något svar. Jag vet inte vad som gör att hästar är min hobby, min passion. Som många ryttare säger är det nog den känslan man får när man just hoppade en bana felfritt, gjorde en kanon dressyrtävling eller att fälttävlan debuten gick över förväntan gör att vi rider.
Jag tycker det är väldigt fascinerade att vi kan kontrollera en häst på flera hundra kilon. Allting kan hända, hästen kan få ett spel och sticka och innan vi vet ordet av det kan vi ligga på sjukhus med en hel hög med skador.Andra människor utanför ridvärlden kommer aldrig få känna den känslan när man är ett med hästen, den känslan som man får när man flyger över ett hinder - de kommer aldrig förstå varför vi gör det.
De säger ju att vi bara rider runt på mat och att de borde bli hamburgare. Jag har stått ut med det i flera år och det var först när jag gick i 5an som jag slutade ta emot de orden. Jag visste mycket väl att om jag slutade ta åt mig och argumentera emot deras prat så skulle de sluta. Men jag tänker på de mindre barnen eller ryttare som har noll i självförtroende, de är inte lätt för dem.
Det är inte kul att sätta sig på en häst när man har hört någon säga att man rider dåligt. Lyckligtvis så har jag väldigt bra självfötroende så jag tar inte åt mig av de snacket! Men det är inte så att jag har fötts med det utan jag har fått kämpa mig hit där jag är idag. Ingenting är omöjligt.
Jag tar åt mig kritik, BRA kritik. Bra kritik kan vara att jag har en mjuk hand osv men bra kritik är också när någon vettig människa som vet vad hon/han håller på kan säga att man behöver fixa till det, jobba lite extra med det där mm. Inte från någon tjej/kille som inte vet något av min och min häst bakgrund. De kan komma tillbaks med kritik när de vet vad de snackar om. Jag har flera underbara människor runt omkring mig som jag lyssnar på. Rättar till mina misstag och slipar på detaljer.
Ridsport är en av världens farligaste sporter, vi offrar vårt liv för att rida. Att få vara nära hästarna. DET kallas respekt. Så jag tycker ni som läser nu och som trycker ner andra människor i hästvärlden genom att säga hamburgare mm SLUTA. Ni har ingenaning om vad ni snackar om.
Hästarna är inte mitt liv som flera säger, de säger att jag barar lever på hästarna och att jag aldrig kan göra någonting. men hästarna har en väldigtväldigt stor del av mitt liv och jag offrar något enormt mycket för dem och de är verkligen värt varenda minut man lägger ner på dem.
Så innan ni säger något som ni inte vet något om, var tysta. Ni andra ryttare därute som har dåligt självförtroende, ha vänner,familj,tränare och släktningar som stöttar dig. Som vill dig väl.
Du kommer längst då. Även om du bara vill rida i skogen är det ändå viktigt att ha bra människor runt sig - de är guldvärda.
De är de här två ryttarna som får mig att vilja bli bättre och fightas i höga klasser. Helt otroligt duktiga är de!!
hoppa upp själv och se hur ''lätt'' det är...?
/jenny
