Har funderat..

Jag har tänkt fram och tillbaks. Jag vet att Ubbe kommer få det bra hos en annan ryttare men det enda jag är rädd för är att han åker någonstans där jag inte vet. Att jag tappar bort min fina prins! Jag har haft en underbar tid och jag kan bara hoppas på ännu mer tid tillsammans med honom. Men dagen kommer då vi måste splittras och jag lär gråta varje dag i flera dagar. Men tiden läker sår, kanske inte dem djupaste men jag har vart där innan och jag vet att det blir bra i slutet av allt.

Jag har sett ställen där han ligger ut på annons, tidningar och internet. Men det är JAG som har den fina hästen i MITT stall. Jag menar bara det är helt galet bra. Så varför är jag inte tacksam för stunden? Varför gör jag inget bra av stunden tillsammans med honom istället för att sitta och gnälla över att han ska säljas?
Jag har tid till det senare efter han är såld, så nu ska jag bara blicka framåt med Ubbe. Men den ryttaren som ska köpa honom måste rida väldigt mjukt och fint. Det är svårt att hitta såna tjejer/killar men när man väl hittar en sån bra ryttare så är det bara att tacka Ubbe för stunden.

Så ligger det till. Jag ska bara fortsätta framåt och ta smällen när den kommer. Vara glad för stunden och gråta senare. Allting blir bra i slutet och är det inte bra, så är det inte slutet!


/JENNY

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0