Känner mig tom
__
Jag känner mig så sjukt tom, typ som någonting saknas?
Jag har börjat bry mig för mycket om folks åsikter om den hästen, eller om den killen osv. Hur kom det till sig?
Nu lyckligtvis har jag sakta men säkert slutat bry mig om andra folks tycken, men det sitter ändå där i huvudet. Jag har inte velat gå ut med mina tankar kring saker och ting men nu känns det helt... tomt!
Det är de enda ordet som kan beskriva mina känslor nu.
Skolan är allmänt jobbigt, skoltrött som fan. Längtar till tiden är slut men vägrar att skiljas från min klass. (även om typ hela min klass väljer lerum) Nationella proven sätts igång och vi har KEMI som Nationellt prov i No. Uschfy och blä, hatar Kemi.
Måste plugga på och det är läxor varje dag i någonting, hästarna ska motioneras, stallen ska fixas. Men samtidigt vill jag ha ett liv utan för hästarna vilket är vääldigt omöjligt nu. Tror det är lite därför jag känner mig tom. Inget mot hästarna, jag älskar de underbara varelserna som de är men känner nu under vinterlovet, att min motivation försvann helt inom ridningen.
Tror det har med att det inte var några träningar eller tävlingar och ingen snö. Jag gillar att se fram emot saker och planera grejer utöver det. Men nu har jag inte haft någon plan förutom att mina hästar ska vara fräscha till varochsin uppgift.
Kan det vara därför?
Jag har tänkt på att sluta rida efter Ubbe säljs men sen inser jag ändå, det är inget jag vill. Jag vill fortsätta jobba ihop med mina fina hästar, utbilda nya hästar och komma längre i min ridning. Bli något helt enkelt. Jag vet att jag kommer få tillbaks glädjen, sån enorm glädje när vi kommer ut på banorna igen. Det är där vi trivs, där vi hör hemma. Jag och Mina hästar!
Se mig inte som en tävlingsmänniska men jag är ingen skogsmulle heller. Jag kan inte sitta och rida i skogen varje dag(varierade ridpass i pd) utan mål med min ridning, utan känslan att lyckas på banorna. Jag är en tävlingsmänniska på en normal nivå, tränar/tävlar inte sönder mina hästar. Jag tävlar mot mig själv, slå mina egna resultat!
Jag skulle aldrig kunna tävla en häst som inte vill hoppa, det är helt meningslöst. Men jag har lyckan att få ha hästar som kämpar för mig, precis som jag kämpar för dem.
Jag vet att varenda liten minut jag lägger på dem i flera minus eller plusgrader kommer ge resultat. Vi kommer lyckas mer än någonsin.
Så det är nog därför jag har varit allmänt nere och deppig. Allt har gått åt helvete samtidigt som det går bättre och bättre nu i skolan. Jag ser fram emot tävlingarna och träningarna. Känslan av att misslyckas och lyckas.
Den tomma känslan kommer bli överfylld av positiva känslor, en glädje som aldrig har existerat förut.
/jenny
Lilla JennyPenny <3
Jag vet att detta måste vara jobbigt!
Du är den grymmaste ryttaren jag känner och allt du gör med dina hästar och hur mycket tid du spenderar på dom är beundransvärt!
Jag vet själv att du älskar ridning och aldrig skulle sluta, men om det är ditt val så kommer jag alltid stå vid din sida!
Men snart kommer ju allt köra igång igen, träningarna, tävlingarna allt som du älskar, och jag tror på att 2012 kommer bli ditt bästa tävlingsår någonsin, du måste bara tro på dig själv!
Jag tror på dig Jenny och jag vet att du kommer göra rätt val, men du ska veta att det är ditt val och ingen annans, ditt!
Jenny du är underbar och låt ingen säga något annat, finns det någon som kan ta vara på sig själv så är det du, det vet jag!
Jag kommer alltid finnas vid din sida, kommer alltid finnas här, i vått och torrt, i storm och blåst, du är den bästa!
Älskar dig <3
