kelly och jenny - our life's

Idag var det ridprofilen i Gråbo. Lösgörande på schemat och Fortini fick hänga med. Jag vill verkligen inte vara den som skryter men nu är detta min blogg (och kellys)

Det vi gjorde idag, det var inte ansträngande. Ett av de tråkigare passen, helt klart. Jag brukar värma upp så när jag tränar/rider hemma. Det ända jag jobbade på med, var högerbogen men den kom på plats så jag mena, WOW jobbigt pass, haha.

 

Sen vet jag att det var svårare för vissa men som Pia sa, alla har sin historia och INGEN vet hur mycket energi som är lagd bakom den. Så ni som läser detta och fick kämpa, ta verkligen inte illa upp. För JAG tyckte detta var lätt!

 

Det hela började med att jag var skit förbannad att rida en jobbig dressyrsadel, hade kunnat skjuta någon. usch fy och blä. Dumma sadel och dumma ''dressyrträning'' Så jag var väl inte så glad på mamma och åsa som tvinga mig upp i den. Nä allt var fel. Och Fortini gick bra och inget var svårt. Säger inte så mycket mer (finns inget) men som sagt, träningen var lite för simpel för min del. Javisst, man kan sitta och tänka på sin sits och jag vet att min förbaskade vänster armbåge gärna pekar litelite mer utåt osv, I'M WORKING ON THAT!

 

Jaja, efter ridpasset var jag nöjd och Fortini var också nöjd. Jag hatade dressyrsadeln ännu mer, spelade ingen roll om jag fick en jättefin sits och att Sandra ville att jag skulle rida i den när vi har dressyr träning, never ever!

 

Haha, märks det att jag är en hoppryttare? Jag är ju van vid dem lite mer framåtlutande bakvalven, det där valvet på dressyrsadeln var ivägen. Haha, ska nog sluta här. Men jag är nöjd över min och Fortinis insats. Han var verkligen jättefin.

 

*Hatar dressyrsadeln otroligt mycket idag, endast idag tror jag ;))*

Ja, jag vet att Åsa och mamma skicker upp mig i den nästa gång, tyvärr...

/Jenny - för dagen en dressyrsadelshatare. ;)